Aftonbladet – 10 september 1853, sida 2

skref han en mängd af bref, uppsatser och polemiska artiklar i åtskilliga tidningar. Hvarenda dag höll han afräkning med skyddssystemets försvarare och bekämpade hvarje steg, hvarje åtgärd från deras sida. Fann han på morgonen någon falsk statsekonomisk sats i något mera ansedt blad, så fattade han genast pennan och skref en vederläggning deraf. Han var den som kraftigast verkade för organisationen af frihandelsföreningen i Paris och blef. hufvudredaktör för tidningen Le libre Echange,. Efter Februarirevolutionen ökades ännu mera hans verksamhet. Jemte skyddssystemet började han nu äfven bekämpa socialismen, som i sjelfva verket har många beröringspunkter med prohibitismen och liksom denna är en fiende till den fria menskliga utvecklingen. Bastiat bekämpade i en mängd artiklar och skrifter socialismens sorgliga drömmerier; Louis Blancs, Pierre Lerows och Proudhons sofismer nedföllo matta och kraftlösa inför vetenskapsmannens klara sunda och enkla bevisning. På samma gång Bastiat, såsom ledamot af nationalförsamlingen, sträfvade att inom dess finanskommitte göra sunda statsekonomiska grundsattser gällande, och utgaf större vetenskapliga arbeten, såsom Harmonies economiques,, ansåg han sig äfven böra verka för den stora massans upplysning i detta hänseende; för att, motarbeta kommunismens och skyddssystemets villfarelser och upplysa den stora mängden om dess verkliga rättigheter och intressen, utgaf han en serie af populära skrifter, som börjades med Propriete et loi, justice et fraternit6 (egendom och lag, rättvisa och broderskap) och som tyvärr alliför tidigt slutades med Ce qwon voit et ce qwon ne voit pas, (Hvad man ser och hvad man icke ser). Denna sistnämnda skrift utgjorde den sista strålen från hans snilles fackla, han skref den med starkt aftynande krafter, ännu en månad före sin död i Deceraber 18350. Och dock är den lika frisk och genialisk, lika skarpsinnig och full af oförliknelig humor, som de föregående bland dessa småskrifter. Sällan, om någonsin, har det väl lyckats någon vetenskapsman att på ett så populärt, för alla, äfven den obildade, handgripligt sätt, meddela sina läror. Dessa skrifter äro de mest underhållande som någonsin utgått från en statsekonoms penna, och på samma gång vi glädja oss att Ce quwon voit et. ce qwon ne voit pas, nu utkommit i svensk öfversättning, kunna vi ej annat än önska, att äfven andra af Bastiats skrifter måtte bli tillgängliga för den större allmänheten i Sverige och här sprida sundare ider i afseende på den allmänna hushållningen. Dylika insigter äro af oberäknelig vigt i praktiskt afseende och de skulle bana vägen för en allmännare bildning uti detta hänseende, hvari vi mer än i någonting annat stå tillbaka. Sådana skrifter äro äfven egnade att låta mängden förstå, att vetenskapen icke numera är den fordna iklostercellen eller i det trånga, dystra auditoriet inspärrade lärdomen, utan att den nu sträfvar till en allt innerligare förening med lifvet, att den vetenskapliga forskningen nu icke blyges att till och med omedelbart arbeta för allmänt välstånd och förkofran, samt att samhället och dess organisation, välståndets källor samt uselhetens och armodets afgrunder, utforskandet af det som gör det allmänna gaga och det som är förderfligt, lagarne för handel och kommunikation mellan folken, regleringen af tullar och pålagor, af penningomloppet och bytesmedlen, af näöringsfrihet och konkurrens, af ställningen mellan arbetaren och den arbetsgifvande — att allt detta blifvit uppgifter för en alldeles ny, i lifvet djupt ingripande vetenskap, om hvars grunder och regultater ingen, som vill utöfva något direkt eller indirekt inflytande på lagstiftning och förvaltning, borde vara alldeles okunnig. I ,Hvad man ser och hvad man icke ser har Bastiat på ett klart och enkelt sätt framställt några af statsekonomiens och naturrättens grunder genom att visa det falska och oriktiga uti åtskilliga ekonomiska grundsatser, dem man ofta hör upprepas såsom axiomer. Han ådagalägger att nästan alla de irringar och fördomar, man finner vara gängse uppå detta område, bero derpå, att man allt för mycket och uteslutande håller sig till den synliga verkan; som en åtgärd för ögonblicket har, att man dömer efter det resultat man genast får för sina ögon, men icke tänker på de vidare följderna, det som kommer i andra hand, det som man icke kan se med sina lekamliga ögon, utan måste förutse, beräkna och sluta sig till. Den klena ekonomen eftersträfvar för ögonblicket ett godt, som likväl i sin utveckling och sina följder innebär mycket ondt, då deremot den verklige ekonomen söker ett stort och varaktigt godt, äfven med fara att för ögonblicket utstå ett mindre ondt. Så upptager Bastiat här på ett ytterst populärt sätt till vederläggning sådana sattser som t. ex.: att i sjelfva den ändamålslösa förstörelsen af ett nyttigt ting kan ligga något gagn för det allmänna genom den arIbetsförtjenst, hvartill den ger anledning; att öfverdådigt slöseri skulle vara nyttigt och allmän sparsamhet skadlig för industrien; att en Istor armå, utan afseende på om den behöfIlves för sitt ändamål, skulle vara nyttig af Idet skäl, att en mängd personer derigenom Ibli försörjda, samt en mängd fabriker och leverantörer sysselsättas; att de allmänna stats lutskylderna, äfven då de öfverskrida det nöd lvändiga, skulle vara fruktbringande genom TARA TE ROR TAR SENS ANNES SE FORN Jokändt djur, som vi befara kunna bita eller Istinga oss. Ah! det har stungit eller bitet ler. kasten Roland! tv ni spritter till och gkif.