Aftonbladet – 7 september 1853, sida 3

lars skuld. Egendomens värde kommer at betydligt förhöjas, sedan den jeraväg, som pi 4 sv. mils afstånd från kolonien är utlagd blifvit fullbordad. Derigenom öppnas direk jernvägskommunikation med Missisippi oct Hllinois floden och beredes den bästa utväg att afyttra koloniens betydliga produkter, aj hvilka blott en enda artikel -broom-corn, (ett species af Guinea-korn) förlidet år sades hafva nbringat 6000 dollar. Vi sågo under resan nit flera Bishopshillare arbeta på denna jernväg, hvilken troddes till Oktober detta år blifva färdig till en plats omkring 1 sv. mil rån Bishopshill. Vi lemnade denna koloni med intryck af örvåning öfver ställets storartade och utmärkt vackra natur samt öfver det välstånd, hvari lenna en gång så illa beryktade plats syntes oefinna sig. En minnesvård af det första eländiga tillstånd, hvari Erik Jansarne vid Bishopshill befunno sig, hade blifvit qvaremnad. Denna utgjordes af ett slags jordkula eller rättare ett blockhus bygdt på det sätt, att 3ine af hyddans timmerväggar skydlades af en brant jordvall, uti hvilken man nade ingräft sig, och den fjerde väggen stod öppen. Detta qvarlemnade blockhus tjente nu ill linberedningsrum och lemnade mycket vättre skydd mot de kalla vindarna, än de vanliga blockhusen. De lidanden som Bishopshillarne måste utstå vid sin första ansomst till stället voro ytterst svåra. De ansxommo på sena hösten och måste plantera sina stovar, eller jernspisar på öppna fältet, skyddade för de genomträngande kalla vinlarne endast genom uppresta tält. Att unler sådana omständigheter och under den visa och barbariska behandling, för hvilken le genom Erik Jansons maktspråk voro lottställda, ett stort antal af dem under den örsta vintern dogo, var naturligt, och Erik Jansarne sjelfva yttrade nu blott sin förunIran deröfver, att de icke alla omkommo orik Janson har nu gått att undfå sin velergällning; men prisad vare den Försyn, som äfven af grofva villfarelser och brott förnår att framkalla välsignelserika följder. Följande axtikel rörande Bishopshill finnes ti Weekly Rock Island Republican, för Januari månad detta år och innehåller en beräftelse uppå vårt ofvan gifna omdöme om illståndet i denna koloni. Den lyder i utlrag, som följer: Huru ofta misstaga vi oss icke om de första intrycken, eh huru ofta begär man icke en grof orättvisa emot nskilda oeh samhällen, genom att sätta tro till allnänna rykten eller att alltför lätt samtycka till grundade, fördomsfulla berättelser, hvilka antingen litvit med flit uppdistade elier eljest utspridda af ifven hederliga, välmenande personer — — — — Den Svenska kolonien vid Biskopshill är ett taande exempel uppå sanningen af dessa anmärkninsar. Här är ett folk som, af skäl alldeles lika med lem, hvara! männen af Plymouth Rock leddes, öf. rergäfvo sin fådernejord, på det att de, utan hinder ff en statskyrkoreligions tränga former, mätte fö ölja sina egna äsigter om Gud och sitt egna sätt at! lyrka Honom. Framför pilgrimfäderna hade de den fördelen, utt under det de förra hade att underkufva en vild och jemförelsevis ofruktbar ödemark, inbjödos de sedvare till de med rika blommor betäckta prairierna : let stora vestern. Sannt är det, de förra hade at nöta den obeveklige vilden; men de sednare hafva naft att strida emot en mera obeveklig fiende, der ulmänna fördomen. De förra öfvervunno sina svärig. heter genom okufvelig ihärdighet, flit, hushällning och illit till sin Gud; genom samma medel ech mec amma tillit skola de sednare säkerligen ock snar olifva herrar öfyer sina.s Man har anfört emot denna koloni, att dess sy. stem är amtidemokratiskt, att under det demokratier sträfvar att utvidga vårt oberoende samt viea att vi äro män, söker socialismen att sammandraga och in. kränka denna sfer, samt, om uttrycket må tilläta: vig, göra individen till en polls. Mä detta medgifvas så vidt det angår soeialismen det förnedrade Frankrike, hvars erkända tendens är sedlighet och otro. Men sädan är icke bändelser ned dessa, hvilkas socialism är en industriel, grun lad uppå dygd och moralitet, som lättar deras arbete och helgar deras möda samt lärer dem satt sträcka sig framåt till en tillkommande och ljusare tillvarelse och derifrån hemta en stråle, som ken sprida ljus öfrer och fördritva mörkret och dysterbeten af det närrarande; Deras religionssystem klandras äfren at nägra, om tillegna sig sjelfva den utnötta titeln orthodoxa. Jag känner ganska litet af deras egendomliga relivionsgrundsatser; men man bör hoppas att lofsägelsens morgonhymn och der Jjufva aftonsängen uppstiser från Bishopsbill med lika mycken värma och lika ;esaglig för Gud, som en via-psrfymerad läpp-gudsjeast och en formulär-bön, hvilken förgäfves stretar tt finna väg till nådens thron ifrän läpparna af ep rälgödd orthodox biskop eller af mylords biskopan af sondon med sina sjuttio tusende dollars om äret, utressade från den stränga fliten och ryckta från ibjälvältande barna munnar. — — — Har ni nånsin varit till Bishopshill? Om icke, och i händelse ni skulle resa genom denna trakt, gör stt besök, om ni bar en dag eller två att uppoffra ill motion oeh förströelse, stig in i er vagn, tag er bustru med er, om ni bar nägon, och ni har mit ord på att hon skall fiona höje och erfarenhet: Kör till kolonibuset. Herr Lonquest (Lundqvist) med sit egna välkomstleende skall emottaga eder. Gif ho. nom er häst, haf ivgen farhåga för kreaturet; väl ödt och skött skall det bli. Bordet dukadt, min herres, säger br Lonquest, och hvilket bord! Mer jag vill ej gå er i förväg, måltiden skall tala för sig sjel! och ni skall länge tala derom. Är ni religiös! Klockan ringer till aftongudstjenst, Intet ondt i det det år ju trefligt, är det icke? — denna kyrkoring ning på aftonen ifrån ensligbeten af em I!linoi orairie P Def är sävcgdägs, geda bäddar, rena lakan, hvita säsom Alpernas snö, en god eld, värm edra händer haf godt mod och gå till sängs. Lyssna, är det er aflågsen åska? Nej: det är flitens, spinnroekens dun. der. Är icke detia en behaglig vaggvisa? Gå til sömns dermed. Stig upp i tid och ner till mältidssalen i jordväningen — der är en syn för er. Tre eller fyrabundrade af bäda könen sittande på hvardera sidan af snöbvita hvalfbägar, intet buller, ingen oordning Lyssna igen! Sakta och sakta till en början, mer snart såsom med en röst uppät mot himrnelen sväller denna lofsäng, och derjemte er själ, om ni har er som är mäktig att höja sig öfver denna verld. Här År intet öndt, försäkrar jag. Nu uppför backen till stallet, och under det n vår vägen framåt, gif akt uppå de små, alla smö herrar eeh fruntimmer hvar och en af dem. Se de rad Anetändiga unnfäöranda intat Ah äfvielkt fal om on