Aftonbladet – 7 september 1853, sida 3

på hafvet leda sig fram efter kompass, for att vara säker om rigtningen. I torrt och klart väder löper man dock ingen fara; ty ,hvarthelst man vänder sig kan man lät: och obehindradt färdas fram. Man föreställe sig en ändlös sträcka af odlade fasta gräsvallar, glittrande af den rikaste mångfald af vackra blommor, och man har en bild af Illinois prairier, hvilka oftast för ögat begränsas endast af horizonten. Vid ankomsten till Biskopshill blefvo vi vänligt emottagna af koloniens föreståndare. Denna koloni är ett socialistiskt samfund, hvars affärer och högsta ledning äro öfverlemnade åt sju så kallade trusties, eller förvaltare, på grund af Apg. 2: 44 och 6: 2—6. Den egentlige hufvudmannen syntes dock vara Jon Olson från Söderala 1 Helsinzland. Vid sidan af dessa trusties. stå trenne predikanter, nemligen Hedin från Jemtland, And. Berglund från Alfta i Helsingland och Olof Stenberg från Forssa dito. Vi blefvo genast ledsagade till de ställen, som voro mest värda att ses; Bishopshill är utlagdt till en stadsplats, och dess förnämsta byggnader ligga på en kulle, som dominerar utsigten öfver egorna. Der voro uppförda flera stora och prydliga hus, af hvilka en del voro af tegel. Det största huset, 3 våningar högt på den ena sidan och 4 på den andra, liknade en af Stockholms kaserner, och var en af de längsta byggnader man får se, försedd med trottoirer. Der bodde de flesta af koloniens 700 invånare uti tillräckligt stora och beqvämt inredda rum. I jordvåningen voro tvenne stora matsalar. en för äldre och den andra för barnen, och bordet dukades för 200 personer i sender. En riklig måltid togs ifrån ett väl och snyggt serveradt bord med stor ordning och tystnad så väl bland äldre som yngre. Man sade oss att till frukost förtärdes 4!, pund smör, hvilket tjernades med hästkraft. I samma våning voro äfven 8 kök. Äfven funnos 7 beqvämliga rum för resande, med kök. Under den tid vi vistades på stället hade många resande jemte oss tagit in, och man sade oss, att stället dagligen besöktes af resande, ofta tili ett antal af tjugu. Förre pappersmästaren Lundqvist från Iggesunds bruk i Helsingland har vården om främlingar och gäster och fyller sin plats väl. Kyrkan af trä är beqvämt inrädd och målad samt försedd med predikstol, läktare och plats för eu orgel eller pösitiv. Under kyrkan är en våning af boningsrum jemte tvenne skolrum för 100 barn. Dessa undervisas i Engelska språket och öfriga elementarämnen af Erik Jansons enka, hvilken, såsom förut enka efter en amerikansk gentleman, icke saknar bildning. Gudstjenst med predikan hålles hvarje afton kl. 7 och folket samlar sig i högtidsdrägt mangrant i kyrkan. Vi bivistade ena af dessa gudstjenster, vid hvilken Jon Olson från Söderala, koloniens nuvarande fader, predikade. Predikan innehöll till det mesta en skildring af Erik Jansons och hans anhängares lidanden i Sverige och Amerika; jemte ett utfall emot sådana som förnekade läran om en syndfri fullkomlighet. Den fanatism som utmärkte Erik Jansarne 1 Sverige, syntes dock till en stor del hafva försvunnit, och det var utan tvifvel en stor vinst för kolonien både i lekamligt och andeligt hänseende, att Erik Janson så hastigt slutade sina dagar. Man visade oss på kyrkogården dennes begrafningsplats, der det stod att läsa: Här hvilar Erik Janson, hvars blod blef utgjutet för sanningens bekännelsen. År 1849 hemsöktes kolonien af koleran, hvilken norska emigranter sades hafva ditfört. — Till följe deraf syntes kolonien vid denna tid vara nära sin undergång. Emedan folket till en stor del hade dött ut och kolonien hade råkat i stor skuld, måste då 400 nötkreatur säljas. Kolonien har dock de sednare åren hastigt tillväxt i välstånd, hvilket till stor del torde få tillskrifvas Jon Olsons goda regeringstakt . och kloka beräkningar. Egendomen sades nu omfatta 6,400 acres jord, hvaraf 2,000 voro uppbrutna. Dessutom innehåller den 600 acres betäckta med skog af ek, lönn m. m. Vi hade här tillfälle att se Helsinglands industri öfverflyttad till Illinois bördiga prärier. I år hade såtts 97 bushels linfrö till lin, hvaraf beredes väfnader.Platsen prydes af en stor ångqvarn, hvilken lemnar en rik inkomst. Äfven idkas der många andra lönande industrigrenar och nästan allt hvad kolonien behöfver tillverkas på stället. Folket är indeladt i särskilda yrken, af hvilka hvar och en väljer det honom bäst behagar, och alla synas arbeta med nöje och intresse för koloniens bästa. Igenom stadsplatsen flyter en å, vid hvilken är anlagdt ett sågverk och skäcktverk, och hvarvid en stor vattenqvarn nu var under anläggning. Der var äfven för renlighet och svalka anlagd en badinrättning, hvilken flitigt begagnades. En stenkolsgrufva tillhörande egendomen betäcker en rymd af 80 acres, och der strax bredvid är ett lager af kalksten, med ett kalkbränneri. Stadsplatsen är omgifven af en vacker lund af ek, vilda äppleoch plommonträd m. m., äfvensom af en stor trädgård omfattande 60 acres och innehållande 1,000 persikoträd samt 2,000 äppleoch andra fruktträd, af hvilka flera hundrade redan buro frukt. Öfver prairierna sågs spridd en oräknelig skara af kreatur, vaktade af vallhjon. Man sade oss, att dessas antal uppgick till 400 nötkreatur, 25 par köroxar, 50 hästar, 600—700 svin och omkring 1000 fjäderfä. Egendomen sades för närvarande vara värd omkring 300,000 dollars och stå i 6,000 doloch dess Provinskontors lånerörelse, L d. 30 Juli 1853.