Aftonbladet – 3 september 1853, sida 2

Bidrag till spärrningsraseriets bistoria. Vi hafva från en passagerare på. en Norrköpings-ångbåt mottagit följande :skrifvelse, som förtjerar att komma till allmänhetens kännedom:Till Redaktionen af Aftonbladet! Åvgfartyget Raketen afgiek härifrån till Norrköpiog den 17 Aug. kl. 6 på morgonen, kaptenen sades medhafva sundhetspass jemte ett stort antal passagerare. Vid ankomsten i sjön Pampus, midt för egendomen Händele, möttes fartyget af en segelslup, i hvilken befann sig em utskickad från sundhetspämnden i Norrköping, styrman Lundström, som förbjöd fartyget att närma sig staden oeh anvisade det att, tills vidare order frän sundhetsnämnden erhöllos, qvarligga i observationskarantän. på stället. Kaptenen, som medförde en särskild skrifvelse från borgmästaren Lagergren, hvilken befann gig i Stockholm, ville aflemnpa densamma, men Lundström, såsom karantänsbefslbafvare, var så strängt förbjuden hvarje kommunikation med fartyget, att han ej ens vägade mottaga skrifvelsen frän stedens egen borgmästare. Kapten Bagge instoppade dä brefvet i en butelj, söm tillkorkades, och kastade den ät bevakningen. En gosse fiskade upp den och frambar den till Lundström, men denne tilltrodde sig ej ens att vidröra buteljen, som legat i vattnet, utan lät sätta en stropp öm halsen på den och sticka den åter ut till fartyget förmedelst en läng stäng. Alla parlamenteringsförsök voro säledes fruktlösa och de nägra och sjuttio passagerarne mäste finna sig i att öfver natten förblifva instufvade ombord, ehuru flere af dem varit beredda blott på en dags resa. Följande morgonen infann sig äter styrman Lundström med sin stång och framräckte med den en skrifvelse frän borgmästaren Grenander, hvari förkunnades att fartyget skulle qvarligga i karantän i 7 dagar, och till yttermera visso ankom längre fram på dagen hr borgmästaren sjelf, ätföljd af nägra personer, och bekräftade muntligen beslutet. Att hv borgmästaren dervid höll sig så försigtigt på afstånd att hans ord, oaktadt lungorna på det starkaste ansträngdes, knappast kunde höras ombord, förstås af sig sjelf. Detta beslut väckte mycket obehag, synnerligen hos Stockholmarne ombord, och flera af dem begärde att få gå i land. utom stadens. emräde, för att landvägen äterresa. till hufvudstaden, men Norrköpings stads sundhetsnämnid förbjöd :hvarj2 landstigning p Östergötlands jord, ja man nekade till och med passagerarne att få gå i land på en liten klippholme ute i sjön, liksom om det vore fara att sjelfva bergshällen skulle få kolera. Passagerarne mäste således förblifva ombord, och då herrar spärrare hade artigheten att utskicka ett fartyg till samt nödiga saker för de hufvudsakligaste behofven, så fann man sig i sitt öde, så mycket heldre som Norrköpingsboernes försigtighet och deras långa stäng alltid lemnade ämne till munterhet. Under femte dygnet ankom äter en utskickad och förkunnade att de som ej ville stanna i Norrköping kunde få passera igenom, och flere begagnade detta tillbud den 6:e dagen, ragn blefvo noga bevakade och eskorterade af polisbetjenter.