Aftonbladet – 3 september 1853, sida 2

— Inom den ryska pressen fortfar ännu samma entusiasm att gifva sig luft i afseende på den orientaliska frågan. Då man känner huru strängt den ryska censuren eljest förfar i afseende på alla politiska utgjutelser, vittnar det icke mycket om en fredlig stämning hos ryska regeringen att man i en hoftidning läser ett poem af furst Wiasiemski, med titel En rysk krigares sång och af följande innebåll: För dig, min helgonbild, böjer jag tre gänger mitt knä och stormar efter bönen ut i striden för altaret, det heliga Ryssland och den store czaren. Stälet, ett arf af mina förfäder, har fordom med lust färgat sig i Svenskarnes och Krimarnes blod. Ango vill det nu berusa sig, vill. dricka friskt blod och rena sig. från rost; Bröderna på Balkanberget sträcka bedjande och eldade af nit sina händer mot oss (?). Deras elände är oss icke främmande, Ryss and har känsla derför och är beredt att kämpa för bröderna. Der löste det heliga dopets ljus från vära förfäders ögon:lögnens. och mörkrets bindel. Der är också vär tros tempel; der vi blefvo pänyttfödda till lifvet genom förlossningens kalk. Är icke Kiew, det rättrogoa Rysslands vagga, Czarigrads (Czarstadens, Constantinopels) ur dopet födde son. — Ja! helig är för oss denna tradition, ty deri ligger grundvalen för mystiskt sig utvecklande och i fullbordan gående högre rådslag. Kors och svärd äro Rysslands kraft, med hvilken Guds näd rustade vära förfäder. I minnet fertlefver det föredöme de gäfvo oss. Derföre strömmar deras af komlingars skara till strids, inhöljda i trons banår. Vi vilja straffa de stolta och borttsga det helgade altaret frän de gudlösa. Må den heliga kampen flamma upp! värt fältrop är en äska, segern gär före oss. Den syske guden och den ryske ezaren!s