Aftonbladet – 30 augusti 1853, sida 3

JAA DRIIIL GL Of IIOIOGH OaR5 UPPLASES. ,), Kapten Westfelt uppgaf sin foderordning, som vore halm med rotfrukter, halm med agnar och Hö. En hufvudsak vore att kreaturen finge tid till idisling. ?lUnder den tid kreaturen äta rotfrukter gär halmen s bättre ät; sedan få de mera hö. 33:dje frågan: Professor Arrhenius: Första orsaken till vära dåliga ladugårdar är att kreaturen ej rätt behandlas i afseende på skötsel oeh foder. Kreaturens antal rättas ej efter det foderqvantum som finnes att uppstilla. ÄnIgar och hagar hafva i sednare tider blifvit alltför r lallmänt lagda under plogen till förfång för betet och gräsväxten. . Rotväxter äro ej allmänna. Svältsystemet herrskar ännu temligen. 2:0 Man har ej fästat vigt vid valet af boskap till uppfödning, utan låtit detta bero af slumpen. Tredje hindret vore det, att man ännu mindre frågat efter hvilka tjurar till afvel ? Janvändas. I stora byalag ginge det i tur att hålla a tjur, och bönderna frågade ej efter hurudan tjuren a I var beskaffad. 4:o Hade ungboskapen vid uppväxten ej fått foder och behandling såsom vederborde och man hade ej någonsin vetat hvad ladugården gifvit i afkastning. 5:o Vore svårt att få ladugårdspigor; I dels voro de opassande, dels ointresserade och okon.trollerade. 6:0 Hade man ej af ladugården dragit Ivederbörlig inkomst; man hade ej dragit nytta af dess sg Islagtvärde. Sökte visa att ladugårdsskötseln är säk. rare än spanmälsproduktion. j Hr Nathhorst: En orsak till våra dåliga ladugårdar vore att det hufvudsakliga medlet till vinnande af i I foder, nemligen ängsvattning, vore försummadt. Vära l agronomer Å. Johnsson, Kemph, Åkerman, anlitades 3 sällan derom. Anförde exempel på en ävgsvattning som kostat 500 rdr bko och under första äret gifvit 1200 1: hö. Grefve Hugo Hamilton: Vi odla gräs för litet, spanmäl för mycket. Orsaken vore att vi ej voro vana I tillgodogöra de produkter som ladugården lemnar. r Mycket mjölk produceras, men man kan ej rätt göra sig den till gagns. Vigtigare än racernas förbättring vore att vi rätt lärde ladugårdsskötsel. Ryttmästaren Ribbing. Man klagade allmänt öfver Iladugårdarnes förfall och anförde dertill allehanda orIsaker. Men hvad vore den stora orsaken till allt ildetta. Talaren ansåg att detta vore de höga spanr I mälspriserna som vällade att man ej ville kosta nä,Jgon spanmäl på ladugården, hvilken ock tillfölje deraf ej blefve rätt skött. Man borde derföre häldre uppmuntra spanmälsproduktion än tala om dess inskränkning. Det mäste komma derhän att bränvinsbränning visade sig vara en klen spekulation, sä att det -lönade sig att använda spanmäl på ladugården. Potates borde man använda på ladugården i stället derför att den nu gär åt brännerierna. Drankfodring hade visat sig vara skadlig för kresturen och rofvor voro svära att odla, derföre kunde man ju gifva bo skapen potates dä den är 3 å 4 gånger mera födande. I talarens hemort kunde potates troligen i höst fås 3 1 rår bko pr tunna. Tealaren erinrade de tider då rägen kostade 5 rår pr tunna och häfren 2!,; dä hade ladugärdarne varit vackra. Grefve Beckfriis förordade ängsvatining, ej endast silängar utan äfven att uppdämma vattnet öfver änIgar om vintern och vären, dock ej så att det hann Itrysa. Dä kornet gällde 9 rdr i Skåne brukades det .Jej säljas utan kostades pä ladugärden. Motioneradel en ändring i lagstiftningen angående uppdämning af vatten. Anförde exempel ä en landtbrukare, som med stor fördel anlagt silängar men fått process med en nedanföre boende vattenverksegare. Processen olika afdömd i olika instanser. Landet vore på mänga lokaler lämpligt för silängar, men de kunde ej ästadkommas tillfölje-af de hinder som de kringboende lade. Brukspatron af Geijerstam anförde en äldre mans erfarenhet angäende ängsvattningen. För 10 är se dan anlades pä Bofors i Wermland en ängsvattning som dock i saknad af insigter om rätta metoden för! anläggningen snart kom ur ständ så att mossan växte i stället för gräset, intilldess löjtnanten O. Edman för nägon tid sedan fick bestyr med dess iordningställande. Den har sedan gifvit det resultat att höskörden här ökat sig med 60 proc. hvarigenom ep Ividsträckt yta jord, som förut saknat gödsel, nu blifvit gjord fruktbar. Hr Nathhorst ville såsom tillägg till hvad ryttmästaren Ribbing anfört nämna, att enligt statistiska uppgifter hade spanmälsproduktionen ökats med 57 procent då deremot antalet af tramfödde boskapskreatur under samma tid ökats med 22 proc. Hvart hade denna spanmäl tagit vägen. I bränvinspannorna. Potates och rofvor förhålla sig visserligen till hvarandra i-afseende på närande beståndsdelar som 4 till 3 men till utfodring ät boskap hade rofvorna företräde, hvarföre de i England ock ensamt dertill användes i anseende till det större qvantum deraf man med mindre gödsling kunde producera på tunnlandet jord och den ymnigare spillning som de lemnade. ÄngsvattJningen medför äfven en gödning genom den mängd af uppslammade partiklar, som den ät jorden afsätter, ty millioner centner gödningsmedel bortfö:as af våra floder utan g.gn i hafvet. Professor Arrhenius sökte visa att äfven med de höga spannmälsprisen som nu råda vore förmänligt att använda sparmål på ladugärden. Grefve Rosen anförde att på den egendom, der han uppväxt, hade på en äng, efter Esternas härjningar kallad Estängen, funnits lemningar efter anläggningar för ängsvattning och, efter hvad äldre böcker öfver egendomens afkastniog visade, hade på den tid, då dessa anläggningar voro i ständ, ängen visat en 10 gänger större skörd än efter dessa anläggningars förstöring. Proposition framställdes om mötet ansäge att en ändring i lagstiftningen angående vattens uppdämning vore af nöden, hvilken proposition med ja besvarades. Allmän sammankomst. Ett tillägg af häradshöfding Ribbing till motioren om tillsättande af en agrikulturkemist upplästes och diskuterades. Ett utlåtande upplästes af den kommitte som fått sig uppdraget att behandla den femte frågan om nödige förändringar i de gällande författningarna angående hägnadsskyldighet och ägofrid. Kommitteen ansåg den nuvarande lagen skadlig och föreslog att en lag skulle stiftas, som tiliförbinder den som eger kreatur att värda dem och ansvara den skada, som de förorsaka annan mans egendom. Kommitten ansåg ett undantag från denna lag böra ega rum i skogstrakter, der det skulle lemnas ät frivilliga öfverenskommelser att bestämma huru med bägnadsskyldigheten skulle förhällas, hvarjemte premier borde utsättas för sädana öfverenskommelser och borde la gen kungöras 5 är innan den sattes i verkställighet. ! Ett humoristiskt, skriftligt anförande af grefve OC. A. Adlersparre upplästes. Kapten Kylberg uppläste ett s anförande angäende olägenheterna på slätten af den k nuvarande stängselskyldigheten.. Propositionen; huruf vida mötet vore af den åsigten att i fräga om hägb noadsskyldigheten den principen gjordes i lagstiftnin-v gen gällande, att den som egde kreatur ålades att d värda dem och ansvara den skada de föröfvade ä o annans egendom, besvarades med enhälligt ja. Öf-f gallerverket, och obeslutsam antingen jag skulles ahsa on aå flyktig hålkanttblamn esNttrteaSI oc dö