Aftonbladet – 30 augusti 1853, sida 3

gallerverket, och obeslutsam antingen jag skulle anse en så flyktig bekantskap berättiga mig att väcka sofvaren eller icke — då en polisman, som plötsligen vek om ett af gathörnen, gjorde slut på mina öfverläggningar genom sitt praktiska yrkes beslutsamhet; ty han fattade uti-den unge mannensarm och skaskade den häftigt; — sNi för inte ligga här, stig upp och gå hems Söfvären vaknade med en häftig sprittning, gnuggade sig i ögonen, såg sig omkring och fästade blickön så stolt på polismannen att denne skarpsynte tjensteman sannolikt tänkte att deticke kunde vara af nödtvång som ynglingen valt ett så otjenligt läger, och med ett mera aktningsfullt utseende sade han, sni har varit drucken unge man, — kan ni nu på egen hand knalla er bem? Jan, sade ynglingen i det han åter utsträckte sig.— hi ser att jag redan är dert; Min själ och Gud ! mumlade polismannen, tror jag icke han lägger sig alt sofva igen! Se så! stig upp och gå er väg, eljest måste jag hjelpa er.n Min gamle bekante. vände sig om. Polisman; sade han med ett sällsamt leende, vhvad menar ni det här Berberget är värdt? — Jag säger icke för natten, ty mni ser att den är förliden, utan för de nästföljande två timmarne? Detta läger är sådant naturen sjelf består; men det beha ar mig; jag skulle tro att en shilling är en rätt anständig hyra derför, eller hur? Z ; Ni behagar; skämta; sir, sade polismannen, med en betydligt mildare uppsyn och öppnade mekaniskt sin hand. En shilling således — uppgjordt! Jag hyr herberget af er på kredit. God natt, och väck mig klockan sex.p Dermed lade sig den unge mannen så beslutsamt; och polismannens ansigte uttryckte en sådan förvirring, att jag brast ut i ett gapskratt och framträdde från mitt gömställe. Polismannen såg på mig. Känner ni den när. — den här —x : Den bär gentlemannen?, sade jag allvar