Aftonbladet – 27 augusti 1853, sida 3

aromatiska ämnen, hvaraf man drack en extrakt, förs satt med russin-sirup, försvann, dä skeppen äter kunde föra kolonialvaror till kontinentens hamnar. Emellertid ha nägra qvarstannat och antalet är dessvärre stort nog till att förfalska malet kaffe med. Det är korp, hafre, majs, men isynnerhet cichoria, Tror ni att ni kan undgå bedrägeriet genom att köpa kaffebönorna och läta mala dem under ert eget uppseende? Dä misstager ni er. Man har kommit så långt att forma en deg af cichoriepulver och vatten, att de falska bönorna fullkomligt likna kafteönor. Tvungen dertill tager man sitt parti och dricker en blandning af cichoria och kafte; det är ju några, som finna, att denna blandning smakar bra och prisa dess sunda egenskaper. Men kan man också vara alldeles viss på att få cichorian ren och oblandad ifrån kryddkrämaren? Nej denna bittra imitation af kaffe är äter i sin ordning. förfalskad. Man blandar med cichorian affall från det verkliga kaffet, pulveriserad mursten, en rödockra som lefvereras frän fabrikerna i Bourgogne och trakten af Namur, affall från bryggerier och brännerier, ja till och med vissa jordarter. Nu har ni fått nog af kafle och beslutar att franideles om morgnarne njuta den aromatiska drycken te. Ni tror, att ni numera icke kan bli narrad. Det fiones godt och däligt t6, men lät det vara mer eller mindre välluktande, det extrakt, hvari ni doppar ert rostade engelska bröd mäste dock vara af asiatiskt ursprung. Akta er att alltför mycket lita derpä. Man har haft tå af blader på följande buskvexter nemligen : slänbusken, asken, flädern, nyponbusken, lagern, o. s. v. Man färgar dem antingen gröna med kopparsalt eller svarta med campecheträ. Frän teet tager ni er tillflykt till chokolaget; men det är dessvärre icke mindre bedrägligt än de två nyssnämda närande dryckerna. Lycklig den som kan skafta sig en ren blandning af cacao, socker och vanilj. Huru mycken chokolad, som utbasunas såsom extra fin, innehäller icke betydande qvantiteter af olika mjölsorter, potatismjöl, brända mandlar, kalftalg, matolja, zinnober och röda ockraaktiga jordarter! Alltsä: var misstänksam mot chokoladet, sä vida det icke kommer från en ärlig mans fabrik. Ni tycker om tårtor, men ät dem med försigtighet. För nägra är sedan uppdrogs ät en kemist att undersöka lemningarne af en tärta, som en parisisk sockerbagare hade gjort och som hade bekommit gästerna, som ätit deraf, mycket illa. Kemisten öfvertygade sig om, att den gröna kant, hvarmed denna tärta var prydd, hade blifvit bildad af en blandning af ägghvita och schweinfurthergrönt (en arsenik-kopparförening). Det gifves sockerbagare, som betjena sig af bittermandel-essence för att göra tärtorna mera porösa och få dem att höja sig och för att gifva margipanerna en finare smak. Men denna olja innehåller en betydlig mängd bläsyra, hvilken som bekant är det väldsammaste gift. I Belgien begagna: bagarne alun till det slags bonbons, som är bekant: under namnet Spickelaus, för att göra dem lättare, Det gör oss mycket ondt, att nödgas underrätta. herrar gurmander, att kemisk analys har ädagalagt,. att antimon finnes i feta lefverpastejer ; men vi skynda: att tillfoga, att föreningar af denna metall sällan fö-rekomma i någon betydligare qvantitet i de rätters, som de söka, för att grundligt förderfva sin helsa.. Sockerbagerierna förete flera faror för helsan: än genom tärtor. Det har blifvit bevisadt bäde ii Frankrike, England och Tyskland, att konfektyrernar färgas med giftiga substanser och följden har varit stränga förbud frän auktoriteternas sida. För ett par är sedan dömdes i Brässel en konditor till fängelsestraff och böter för att ha färgat bonbons med hjelp af chromsyrad blyoxid, För att undgå de olyckor, som härröra af okunnighet, har man kungjordt, hvilka. färgstofter sockerbagare och kouditorer få begagna sig af. Men bli dessa anordningar alltid iakttagna b Vi lemna ännu icke konditorn; lät oss tala litet: om fruktsaften. Safter! hvilka bedrägerier utöfvas icke med dem! Det är öfverflödigt att berätta er, huru den verkliga stickelbärssaften lagas; dei finns ej en enda af vära läsarinnor, som icke vet det lika väl som den mest erfarne konditor. Hvad de icke veta, men som vi ha det nöjet att lära dem, det är, att det produceras en mängd bouteljer deraf; der stickelbären endast glänsa genom sin frånvaro. Vatten, vinsyra och nägot; färgämne är den illusoriska. blandning, som mängen utan blygsel säljer undernamn af stiekelbärssaft. Likaså finner man stickel-bärs-gele, som ej innehäller en atom af denna frukt, utan i stället bestär af ett gele, som är färgadt med: rödbetssaft och aromatiseradt med hallonsaft. Men hör nu nägot som är allvarligare. Vi vilja: tala om beredningen af korf och medvurst, Då dessa. äro föremäl för en betydlig handel, böra auktorite-terna hälla ett vaket öga derpå, ty de utgöra en af: hufvudbeständsdelarne af en talrik klass lifsmedel.. Redan då de äro väl tillagade äro ae icke någom sund föda, men kommer förfalskning med i spelety då blir det en mycket farlig räd. En korfhandlare. lagar dem af förderfvade substanser; en annan begagnar till-kokningen illa. förtennta kopparkärl och; förgiftar sälunda sina kunder, om icke uppsätligen, likväl genom värdslöshet, hvilket för offrea ungefär kommer på ett ut. Under Gisquets administration (ban var polisprefekt under Ludvig Filips första regeringsär) bemäktigade man sig i Paris en vacker dag mer än 10,000 förskämd korimat hos olika. hökare. Skinkor, köttkorf, medvurstar blefvo denna. rszzias byten; de fördes på 20 vagnar till Montfau-con. För kort tid sedan blef en korfhandlare i Rouen: dömd till tre mänaders fängelsestraft utom penning-böter, emedan han sålt korf, som var lagad af hästkött. Dylikt straft har blifvit ädömdt i Brässel för: försäljning af Bologneser-medvurstar, som voro gjor-da af sjelfdöda hästars kött, Ni har visst i charcuterifönster märkt fat medi köttfärs, smakfullt dekoreradt med rödtoch arönfärgadt fett. Det har sett mycket prydligt ut, men ma-gen har mindre nöje deraf, ty mar har funnit, att det gröntfärgade ämnet är en arsenik-koppar-förening. De första grönsakerna om våren anses för delika-tesser och betalas ofta mycket högt. Isynnerhet bli: gröna ärter mycket efterfrägade, så snart de b eDet är då icke sällsynt, att man säljer sent sådda: vanliga gråärter, som man gifsit en Musoriskt frisk: grön färg genom att koka dera oförtennta koppar-kärl, såsom förstlingsprodukter af vären. . Bönorna behandlas ungefär på samma sätt. Poslisen i Paris, som beständigt är på spår efter industri-riddare, har upptäckt en handel med upphlötta bönor, som försiggick omkring les Halles. Gamla, torra bö-Bor, som blifvit qvarlemnade i magasinerna, lades ii ett kar med ljumt vatten, hvari de blöttes i tolf tim-mar; derpå kastades de i kallt vatten, och sedan de: blifvit aftorkade i ylletraser, fingo de fullkomligt ut-seende af att vara plockade dagen förut. Följden at dessa operationer var en liten nätt vinst; för : det första fördubblade de uppblötta bönorna sitt omfäng, så att man af en kanna fick tvä, och för det : snåra läto de sälja sig fem å sex gånger dyrare än. om de hade bebällit sitt skrynkliga utseende. Men nan mäste skynda sig att blifva af med dem, ty de: Sfvergä snart till förruttnelse. Denna handel drefs i: stort. Ett enda hus tillredde intillhundra säckar: uppblötta bönor i veckan. Polisen satte en gräns för: detta stora bedrägeri, men är det säkert, är det rim-ligt, att det icke bemligen fortsättes i Paris och på mänga andra ställen? Varen alltek migctänloseneme.