och hampfrö samt af rägmjöl, som kryddas med hjelp: af en dekokt af spansk peppar. Man har begagnat kli, ältadt till en deg och derefter färgadt och rifvet ja till och med mulljord till att förfalska pepparen med... I Holland har man påfunnit att göra den hvita eftergjorda pepparen tillräckligt tung genom ett siom gom ianehäller blyhvitt. Strängt taget kan man undvara pepparn som kryddar, men hettar. Kan man undvara salt? Salt är icke en inbiliad krydda; det är oumbärligt, för att gifra största delen af vära födoämnen den rätta smaken. Icke biott ett godt kök, utan äfven en god matsmältning åro omöjliga utan salt. Det är emellertid en sorglig sanning, att få produkter ha varit föremål för så mänga förfalskningar som salt och det af det goda skäl, att det är få artiklar, som ha en så säker afsättning och gifva bedragarne en så stor vinst. Man förfalskar salt med svafvelsyrad kalk, med gips, med jord, med bränd lera, med pulveriserad sandsten, med glaubersalt, med chlorkali, med salpeter, med salt frän sälterierna o. 8 v. Förfalskningar drifves i Paris i stort till trotts för polisbefailningar och juridiska förföljelser. Förfalskarne ha stundom hastiga undskyllningar. En handlande i Paris, som 1848, sedan saliskaiter blifvit upphäfd, anklagades för att ha blandat gips bland det salt soma han sålde, trodde sig kunna rättfärdiga sig med det päståendet, att han vore nödsakad förfalska denna artikel, för att kunna tillfredsställa publikens fordringar, då den blott ville betala ett pris, som var under kursen. Den i Belgien allmännaste förfalskning består i att tillsätta ett visst qvantum alun till det raffinerade saltet, för att göra det härdare och mindre fuktigt. Från salt till socker är en mycket tvär öfvergäng. De ha blott det gemensamt, att man förfalskar dem och att vi tvingas att njuta dem i mer eller mindre orent tillstånd. Socker förfelskas med stärkelsesocker, krita, gips, sand och ätskilliga mjö!sorter. Det är en rätt behaglig blandning till att göra våra dryc ker söta med! Förfalskningen af socker uppmuntras genom den betydliga vinst, som hastigt vinnes genom en så lätt afsättlig vara. Socker är, såsom bekant, hos oss en af de allmännaste konsumtionsartiklarne och dock mindre än i ätskilliga andra länder; ty de statistiska tab:llerna visa att förbrukningen i Belgier är 6 pr individ, dä det i Holland är 16 ochi England 30 E. Ost är i flera lånder den allmännas!e deserten efter middagsmältiden. Den utgör dessutom grundvalen för flera af den arbetande klassens mältider, och det skulle derföre vara orätt att förbigå den med tystnad. De oskyldiga landtbrukarne täfla här i handelslist med stadsindustrien och visa tillräckligt, att dygden nu icke mera bor under helmoch toritak än annorstädes. — Potatis, som brukas till 8å mänga andra törtalskningar, är äfven här bufsvudförfalskningsmedlet. Man väljer härtill, märk detta! dem som äro så dåliga, att man svårligen skulle kuana afsstta dem. Man blandar likaledes osten msd brödskorpo: i afsigt att frambringa mögel, som gifrer den det marmorerade utseendet. Man pästär att köpmännen fukta den friska osten med ammoniak, för att derigenom gifva den utseende af gammal ost, som kännare sätta så högt värde på. Andra tvätta osten med arsenikblandadt vatten, för att bättre skydda den emot insekter. Arseniken bortskrämmer flugorna, som väl akta sig för att närma sig ett sålunda skyddadi födoämne; men menniskorna hafva icke flugornas instinkt, de förtära denna ost, och den bekommer dem icke just synnerligen väl. Skola vi väl då underlåta att berömma oss af en omdömesförmäåga, som ofta tjenar oss mindre än djurens instinkt? Vi skola ännu anföra några ämnen af mindre vigt, a likaledes varit underkastade förfalskarnes behanding. Vaniljen, soma begagnas så mycket i hushållet, förfalskas på följande sätt. Sedan man först en gång tagit det välsmakande ämnet ur skidorna för att begagna det till likörer, behandlar man dem med tolutinktur eller perubalsam och sirup, och säljer dem 2edan som frisk vanilj. — Det finnes knappast någon god kraftsoppa eller nägon god säg, utan att den innehäller rostad lök; derföre är äfven denna krydda mycket efterfrågad i den ga:tronomiska verlden. Då den är temligen dyr, har man päfunnit att imitera den med skifvor af morötter, rättikor eller rofvor, hvilka rostas såsom lökarna och få helt och hället deras utseende, utan att dock kunna uppfylla deras plats i kökskemien. — Honing är icke ailtid en produkt af bien; icke heller mä man tro att den alltid hatt något att göra med blomstrens sockersaft. Man påträffar i handeln honing, som är lagad af stärkelse, mjölet af krossade kastanjer och siärkelsesirup. Vi skulle hafra gjort en svär bock, om vi hade glömt smöret. Smör finnas i de flesta rätier, och smord på brödet är det den allmännaste föda i mänga länder. Ladugårdsmadamen, som tillverkar emöret, inskränker sig icke alltid till att föröka dess vigt mad vatten; hon blandar understundom krita, stärkelse, kokad potatis, mjöl, kolsyrad biylösning deri. Den sista tillsatsen är den värsta af dem alla; det farmaceutiska sällskapet i Antverpen har väckt uppmärksimhet härpå. Dä smöret icke alltid bar en vacker gul färg, framkonstlar man den genom saftran, merotssaft eller gurkmeja. Dessa förgningar äro icke farliga, men de rarra oss angående emörets egenskape: