Aftonbladet – 27 augusti 1853, sida 3

annan månad. —! Hvad man tror sig äta och hvad man äter. Vi meddela följande artikel efter Lindependance Belge, och bedja derföre läsaren erinra, att i densamma ständigt är fråga om belgiska och franska förbållanden: Det gifves intet ämne af mera allmänt intresse än det vi här tänka behandla. Hvarje tidningsartikel har, liksom hvarje bok, sina speciella läsare. Till nägra måste man tala om politik, till andra om handel och industri, än om de sköna konsterna, än om litteratur och teater. Denna förbindelse att tillfredsställa hvarje smak, att göra afseende på hvarje andligt behof gör en variation i ämnena till det första vilkoret för de periodiska skrifternas existens. Men midt ibland alla de olika frågor, hvaröfver man måste uttala sig, då man vänder sig till den stora samling af individer, som man sä föga vördnadsfullt kallar massan, är det en, om hvilken man på förhand kan vara viss att ingen kan vara likgiltig för densamma, och det är just den, som här skall af handlas. Hela verlden äter, förutsatt att vi icke med den snillrike författaren till smakens fysiologi vilja tillfoga, att det blott är personer med snille, som förstå alt äta. I denna riktning har hvar och en snille på sitt sätt, och man skulle vara i mycket däligt bumör, för att förargas på sin granne derför alt han låter de rätter smaka sig mycket väl, hvilka man sjelf icke tycker synnerligen om. Hela verlden äter; det är en afgjord sak, det finnes ingen obestridligare sanning än denna. Om det än finnes skillnad i sättet att äta, om än en och annan menniska går med distraktion och likgiltighet Itill denna vigtiga förrättning, under det andra öfverlemna sig derät med nöje, med eftertanke, ja till och med med enthusiasm: en sak äro alla dock ense om, den npemligen att de näringsmedel, hvilka de anförtro ät sin mage, böra vara sunda och goda. Till och med de, som himlen icke skänkt den förmånen att ha en fin gom och som icke bry sig synnerligen om buru rätterna smaka, äro dock mycket sorgfälliga för att de äro sunda. Hvad man pu här för läsa skall visserligen tillintetgöras många gastronomiska och hygieniska illusioner, men det är sorgliga sanningar, som mäste uttalas, för att hindra följderna afen zalltför bedräglig säkerhet. Hur mycken aktning vi än ha för ordspräk, som, efter hvad man försäkrar, innehålla nationernas vislom, väga vi dock ioke lita på ofelbarheten af det ordspråk som säger. att hvar och en blir salig på sin tro.v Lät oss tro så mycket vi behaga, det skall icke hjelpa os3 det ripgaste, om vi upptaga uti oss ett skadligt ämne i stället för eti gagneligt näringsmedel. Lät oss begynna med ett näringsämne, som begagnas öfver hela verlden, vi mena brödet. Det bröd man äter och som man tror vara bakadt af hvetmjöl med en viss mängd vatten och er tillsatts af surdeg, innehåller kanske en betydlig qvantitet mjöl af bönor, korn eller majs, potatesstärkelse, salep, krita, pipler, gips, alun, kopparviktriol, kolsyradt ammoniak eller goda o. s. v., ty alla dessa ämnen ha varit eller bli ängu begagnade till förfalskning af brödet. Bland de bagare, som bedraga oss, äro de hyggligast, som gifva oss en inbillad föda; det finnes andra, som långsamt förgifta oss. Vi gissa, att ni mer än en gäng vid er frukost utstött förbannelser öfver den dåliga beskafferheter af det fuidum, som ni under namn af mjölk eller grädda hällt uti ert thö eller kaffe. Detta fiuidum är förfalskadt. Först har man skummat grädden af mjölken, derefter har man utspädt denna med vatien. Men detta är blott de minsta förändringar den har undergätt. För att dölja den bläsktiga färgen som den med vatten föriunnade mjölken antager och för att dölja att grädden är afskummad sätter man mjöl, stärkelse, potatesmjöl, extrakt af ris, korn eller kli, pudsrsocker, gummi, ägghvita, gelåe, husbloss, lakritssaft eller extrakt af kokta morötter, till den förfelskade vätskan. Sådan är den morgonrätt beskaffad som de enkla landtflickorna bringa er i blankskurade kopparköärl, som de sä ledigt bära på bufysdet eller skuldran; Förfalskningen varierar blott me; eller. mindre, den eger alltid rum; det är icke möjligt att få en kanna ren mjölk i hela staden. Utan svärighet öfvergå vi från mjölk till kaffe, ty dessa tvä ämnen stå i nära förbindelse med hyarandra. Man brukade länge blott rent kafte. Förfolskningarne, hvarigenora man förderfvar denna fremmande handelsvara törskrifva sig blott från början a! detta ärhundrade. Under den Napoleoniska kotinentalspärrningens tid hittade man på att ersätts kafte genom flera brända och pulveriserade vegetabilier, säsom bönor, korp, räg, turkiska bönor, majs, ka stanjer, ormbunkrötter, vild ciehoria, rofvor, morötter 0. 8 Vv. Största delen af dessa mer eller mindre