Aftonbladet – 25 augusti 1853, sida 3

remonter blifvit genast till provisorisk insättning godåkände, för de tre förstoämnde, dea 7:de Juli af sekundehefen, hr generalmajoren grefve von Stedincek och för hästen n:o 74 den 26 Juli af hr öfverstelöjtoanten Sandels, som fört regementsbefälet från der 17:de i szmma månad till sednare delen af September, under hvilken tid sekundcehefen begagnat semester; att vid omförmälda provisoriska insättning bä starne icke blifvit af regementshästläkare besigtigade, af regementsbefälhafvaren approberade, eller i num: mer införda, hvilket allt deremot skett först vid den definitiva insättningen af remonterne, att de sälunde provisoriskt insatta fyra hästarne tillhört hr majorer Oxehufvud, och af honom begagnats, två sisom jeasthästar och två säsom vagnshästar; men at br majoren, som under sin semester och bortovaro från staden sommaren 1851 icka behöft bhästarne, i början af Juli mänad öfverlennat dem till hr ryttmästaren grefve Björsstjernas disposition, emot dervid träffadt aftal, som ock sedermera iakt tagits, att hr majoren skulle vid sin återkomst til: staden återtaga hästarne, och till sqvadronen in na tura ätergälda det foursge som emellertid till bä starne utfodrades; att samma hästar under Juli och Augusti mänader vid sqvadronen fouragerats, utan att likval, i anseende till flera uppgifna anledningar, hafva varit till nögon tjenstgöring begagnade; att gardisten n:o 73 Gustaf Palmqvist, hvilken, säsom hr majoren Oxehufvuds kalfaktor, fätt sig anförtrott att under nämnde tid sköta ifrägavarande fyra höstar, till en början varit upptagen i rullan säsom vid sqvadronen tjenstgörande och derunder jemte särskild godtgörelse af hr majoren Oxehufvud atojutit gage, mer icke, utöfver de fyra hästarnes skötsel, medhunnit annat tjenstebestyr, än mnägon vaktgöriog i stallet; hvaremot Palmqvist från den 20 Juli upptagits i rullen säsom permitterad och sedermera frän sqvadronen icke bekommit gage; att enligt flere vittzens uppgifter, eljest vid regementet icke varit vanligt, att någon gardist skött mera än egen och möjligen nägon pernitterad ksmrats höst, hvarmed full tjenstgöring i 5frigt t liika varit förenad, samt att det fourage, som br majoren Oxehufvud af förntoämnde avledning till sqvadronen ersatt, blifvit på sqvadronens öfrige hästar utfodradt; hvarförutan hr generalmajoren grefve vor Stedingk och hr öfverstelöjtnanten Sandels, under åberopande af passevolanskontraktet för lifgardet til häst och den åeri angäende remonteringer medgifar rättighet att emellan mönstringarne förbättra nummer, sökt försvara lagligheten af ifrägavarande vid regementet öfliga, provisoriska insättning, dervid regementets bibehällande vid full tjenstbarhet, äfven då remonter icke genast kunde anskaffas, vore afsedd, samt förnekat sig hafva egt kännedom om det emel lan herrar Oxehufvud och grefve Björnstjerna träffade ofvanberörde aftal, med förmälan tillika af hr gretve von Stedingk, att ban möjligen vid godkännandet at den af den ifrägavarande provisoriska ipsättningen igenkänt hästarne säsom de der tillhört hr majoren Oxehufvud, men att han, likasom hr öfverstelöjtnanten Sandels, hvilken icke trodde sig hafva iakttagit ett sädact förhällande, emellertid ansöge detta lik giltigt, då hästarBe, hvem de ock förut tillhört, i samma stund de blifvit till insättning vid regementet godkände, tillhörde ingen annan än Kongl. Maj:t och kronen; varande i öfrigt af hr öfverstelöjtnantea Sandels anfört, det han, på uppgifne skäl, ansäge sig icke hafva varit berättigad att säsom regementsbefälbafvare afvika från den at sekundehefen vid regemeutet godkända provisoriska insättnipgsmefoden och icke heller att definitivt approbera remonter. Slutligen och dä annorledes icke är vordet bestämdt upplyst, hvilken dag de ifrägavarande provisoriskt insa ta hästarne blifvit med de förväntade remonterna ersatte, torde här böra anmälas att, efter hvad jag at sqvadrenzens rapportjournal inhemtat, nämnde remon ter den 27 Aug. 1851 blifvit för regementsbefälhafvaren uppvisade och vid sqvadronen insatte samt den 29 Sept. af sekundcehefen approberade. Att sergeanten Almroth icke sakvat anledaing till sin angilfvelse om de fyra remonternas sentidigare ankomst, än dagrapporten och foursgerullan föranleda, år säledes fulikomligen bevisadt. Huruvida äter den provisoriska insättningen af andra hästar, som under afbigan på remonterna skall hafva egt rum, må anses verklig och med lag öfverensstäimmande samt huru de i öfrigt via undersökningen härom uppdagade förhällanden rätteligen böra betraktas, äro frågor, visserligen icke af ringare betydelse :n de förra. Ehuru beskaffenheten af det emellan hr majoren Oxehufvud och br ryttmästsren grefve Björnstjerna träffade aftal, hvarigenom den förre under sin semestre och bortovaro frän staden öfverlemnade sina hästar till den sednares disposition, säsom det heteri berättelserne härom, under det egaren emellertid tillförband sig att äterbetala det fourage, som, medan dispositionen fortfor, ät hästarne utfodrades, nogsamt syues antyda att dispositionen inskränkte six till uppdraget att på hr majorens bekostnad ombesörja hästarnes utfodring och värd, samt till stöd för denna uppfattning af aftalet ytterligare förekommer: att hr majorens hästar blifvit öfverlemnade till hr ryttmästaren och insatte ä sqvadronens stall till utfodring med kronans fourage, samt skötsel utaf hr majorens kalfaktor, den till gage vid sqvadronen upptagne och sålunda der tjenstskyldige, men för värden om nämnde hästar, hufvudsakligen från kronans tjenst befriade gardisten Palmqvist, innan ännu nägon utrangering af de eqvadronshästar, hvilka med majoren skulle provisoriskt ersättas, egt rum: a:t sedan den provisoriska insättningen äter försiggått och br majorens sälunda skolat med sqvadronens öfriga hästar fördelas tili ryktning lika på allt det tjenstigörande manskapet, och anvisas ät vissa karlar i sqvadronen för begagnande vid päkommands larm, säsom Kongl. Tjenstgöringsreglementet i 2:a del. 4:e kap. 55 . 7 och 8 mom. föreskrifver, dessa stadganden blifv.i äsidosatta och de fyra ä sqvadronen insatte hästarne fortfarande värdats af sawmoe gardisten Palmqvist, äfven sedan denne erhållit permission och säledes icke bordt i tjenstgöring vid sqvadronen iegagnas; att Palmqvist för sistnamade tid icke heller undfatt betalning af kronan eller sqvadronschefen, utan af hr majoren Oxehufvud; samt att denne till sqvadronens förräd ia natura ersatt det foursge, som bangs hästar bäde före och under den provisoriska insättningen förtärt; hvilket allt, oberäknadt den under förhören måhända nöjaktigt förklarade omständigheten att icke någon af hr majoren Oxehufvuds hästar det de voro i sqvadronens fouragerulla upptagno, blifvit vid tjenstgöripg begagnade, ovedersägligena berisar att br majoren Oxebutvuds hästar, äfven efter insättningen vid sqvadronen egnades en alldeles exceptionell behandliog, säsom hade de värdats uteslutande för br majorens rakning och blifvit på haus bekostnad underbällne; likväl och dä, oaktadt hvad jemväl bindande inlupit derom, att meranårorde hästar under ifrägsvarende tid tillika utgjort hr majoren Ox.bufvuds -tjenstehästar och att hr majoren 2 följd deraf varit oberattigad att desamma till disposition vid sqvadronen uppläta, ett sädant förbällande icke kan anses lagligen styrkt samt bvad, på sätt ofvan förmäles, i mälet törekommit icke heller torde kunna anses innefatta fullt laglig bevisniog derom, atitrryttmästaren grefve Björnstjerna afaftalet med hr möjoren Oxehufvud eller annan orsak varit förhindrad att, der behofvst sädant påkallat, i sqvadronens tjenstgöring begagna majorens i rullan upptagne hästar, anser krigsfiskalsembetet, som i fräga om påföljden för de flera fel emot reglementen och god ordning, hvarom ofvananförda förhållanden i öfrigt bära vittnen, vill särskildt sig yttra, br majoren Oxehufvud och br ryttmästaren grefse Björnstjerna icke kunna fällas till ansvar, säsom de der genom den af vederbörande regementsbefälhafvare godkända provisoriska insättningen af hr möajorens hästar vid hr ryttmåstarens sqva dron gjort sig till oredlighet eller någon Kongl. M:t och kronan förnärmande ätgärd förfallne; men som deremot förekommit, att hr majoren Oxehufvuds hästar, ipnan de provisoriskt antogos till sgradronshästar och säledes, ehvad de mä hafva disponerats af hr ma