Aftonbladet – 17 augusti 1853, sida 2

ATIG UT UUNES ERS HUN BRIRIASBE SE I0S VR RE re Tee TA SRA STEG VE 22 samt sparbankens egen fond, under äret ökad med! 3,006: 36. 10, 26,637: 2. 11, allt bko. Afsistnämnde 1 ond hade sparbankens direktion ifrågavarande är! örärat 1000 rdr till Småbarnsoch flickskolan il Lund. i Uti denna sparbånk utgjorde är 1851 insättnin. c sarne 126,171: 45 och uttagningarne 117,876: 12. Sparbankens verksamhet har således sistlidet år ervällit en betydligen förökad verksamhet. — Engelska tidningen Press,, som i allmänhet visat sig vara väl underrättad och konsed vent i uppfattningen af de orientaliska an-! selsgenheterna, yttrar sig på följande märkliga) sätt om denna frågas närvarande ställning: 1: De förslag, som nu äro på väg till Petersburg och. som, efter hvad det vill synas, voro antagna af ryska: xejsaren innan man för 3yns skull officielt afskickadej, dem, gå ut derpå, att Turkiet skall bevilja alla Rysslands fordringar, i afseende på hvilka Tarkiet förut beldre utsatte sig för ett krig. På Englands och Frankrikes räd och befallning skola nu Rysslands önskningar bifallas. Visserligen inklädes denna för j: derfliga och förnedrande eftergift i en något förändrad form. Men denna förändring rör icke sjelfva! innehållet och ryska regeringen skulle äfven utan dej andra meaktersas mellankomst med nöje ha gätt in derpä. Kejsaren skall -blott, på samma gäng han erhåller protektoratet öfver flertalet af Turkiets europeiska befolkning, afgifva en förklaring att han allsicke önskar att göra nägot intrång i Portens suveränitetsrättigheter. Hvilket ädelmodigs medgifvande från ryska sidan! Det är en måsad sedan vi erhöilo kännedom om denna plan. Vi sade dä, att nägonting skymfligt och nesligt förestode. Denna lösning är en kapitulation på näd och onåd, och helt naturligt framstär derföre den frågan, hvarför lord Aberdeea och haus kolleger, om de hade beslutat sig härtill, då först ha uppmuntrat Porten till ett förhällande, som uttömt den stats krafter, Hvilken de föregifva sig väja upprätihålla, som gjort Europas mater:ella intressen oberäknelig skads och på ett högst farligt sätt uppeilat de politiska passionerna i alla stater? Men, säger iman, såsom ersättning för denra skam och förnedring erhålla vi furstendömenas utrymmande. Om man nu antager, att sä skulle ske, sä befunne sig saken i detta afseende just i samma skick, hvari den var före Menschikoffs sändning. Men hvilken anledning ha vi att tro, det ryssarne äter skola lemna Donau:urstendömena? Efter hvad vi höra, var detta utrymmande urspruogligen icke en beståndsdel af plagen, utan var öfverlätet ät kejsarens eget förgodtfiorande. Men den franska ministern ville ieke veta nägonting af en sådan plan och stod fast dervid att utrymmandet skulle bli icke blott ett nödvändigt, utan äfven ett suspensift vilkor för iörlikningen. Ryska kejsarens äsigt öfver denda punkt inhemtades och H. M. förklarade leende, att han icke ville i anledning häraf göra några svärigheter. Och på detta yttrande stödja de snillrika individer, som fylla Hennes Majestäts rädkammare och som förmena sig ha förpaktat all talang och allt omdöme inom landet, sin öfvertygelse, den de sedermera inom privata kretsar högljudt förkunna, att saken, redan är klar och afgjord, åfgjord för flera veckor sedann. Ryska kejsarens formliga svar kan icke längs låta vänta på sig. Huru skall man nu bäa sig ät, om let skenbarligen antager förslaget, men med nägon skicklig och mångtydig vändning gör hufvudvilkoret omöjligt? Den ryska diplomatiens hjelpmedel äro icke sä lätt uttömda. Den har aldrig lem ett enkelt och uppriktigt svar på någon framställsing. Huru skall det gä, om man antager koncessioneraa, men förbinder hufvudvilkoret med outförbara detaljer? Huru skail lord Aberdeen då befinna sig? Hvad skall han dä företaga? Man har skäl att antaga, ait Frankrike då icke lärgre skall ge efter för den älderdomsbräckliga fegheten och overksamheten, att det genast skall skrida till handling. Skola vära ministrar då handla gemensamt med Frankrike? Skall franska flottan varå inne i Svarta hafvet men den engelska utanför dess port? Man kan hoppas att underrättelsen härom inträffar under revyn vid Spithead. Huru skall man då salutera Englands ministrar! . j — Med anledning af en i gårdagens Aftonblad meddelad skrifvelse från en passager rare å de i karantän vid Djurhamn förlagde ångfartyg, har redaktionen, som lika lifligt önskar att de karantänskyldige varda med all den omtarka behandlade som nödig är, erhållit följande upplysningar : Vid Djurhamn finnes utom nödiga uthus 2:ne större byggnader, den ena bestämd till sjukhus den andra till Eonvalescenthus, bvårisra innehällande 6 rum, af hvilka 2 i sjukhuset äro bestämde för läkare och sjukbetjening. Sjuka och konvalescenter kunna beqvämt rymmas till ett antal af 14 i hvardera huset. Nägon tillgång ä medicine lieentiater eller doktorer lärer icke kunna af sundhbetskollegium beredas för karantänsanstalternas bebof, helst under närvarande farhäga för farsotens spridning inom landet och då karantänsläkarebefattningarna dessutom höra till de mest besvärliga och föga aflönade. Djurbamns karantänsplats eger eu karantånsläkare och en besigtaingsläkare. Sedan dessa bäda upptagits för de ko. lerasjukas värd afgiek i gär med ängfartyget Flinb en med. kandidat, som under kolerafarsotem i Sverige 1850 varit vid kolerasjukvärd använd och alltså derom eger eriarenhet, och hvilken särskildt blitvit Zlagd at tillhandagå ängfartygspassagerarne. K: M:ts kungö. relse af den 12 Nov. 1847 stadgar 4 9 att under de bestämda karantänstiderna skola skeppsfolk och pas sagerare som icke äro af sjukdom asgripne qvarhäl las om bord men de sjuka till karantänssjukhuset för flyttas, och i öfverensstämmelse med detta stadgand äro ock alla under Stockholmska karåntänskommis sionen lydande karaotänsanstalterna inrättade. De förändrade förhållanden, som inträdtsedan direkt post ängfartygsförbindelse melian Stockholm och Preusser inträdt, hafva isom deu korta tid, som ännu förfluti sedan kolerafarsotens förnyade spridning kring Öster sjön icke kunnat leda till definitiva ätgärder för ka rantänsanstalternas utvidgande medelst nybyggnader. Karantänskommissionen har emellertid genast eftej tillträdd verksamhet sökt få törbyra lämpligt ängfar: Ityg eller seglande fartyg att till ökadt utrymmes vin nande för passagerare förläggas vid Djurhamn intil dess det at K. M:t för sådant ändamål vpplätna far tyg hinner biifva i ordniog. Detta har doek ej lyc Ikats och dä det af K. M. upplätna fartyget skoaerter lAmphiom med hvars iständsättande är sysselsatt hel: personalen af tillgänglige timmermän vid Skeppsholmei låfvensom alla som kunnat förhyras, vid veekans slu anses blifva färdigt, så är alltså ökadt utrymme tö -lätminstone 36 passagerare snart att motse. Med e särskild restauratris ombord ä detta fartyg är aft2 träffadt. STA SN AES SANS ARE Medan jag sålunda talade, voro min onkel