Aftonbladet – 17 augusti 1853, sida 2

finna något bättre föredöme, min Kitty, än fruntimmerna i Babastis ! sHvad Trevanion är förändrad !s sade Roland, fundersamt, han som var gå liflig och eldig ! Han sprang för hastigt uppföre backen att börja med, och har varit andfådd ailtsedan, sade min far. : Och lady Ellinor,, sade Roland, tvekande, sämnar du se henne i morgon?a aJal, sade min far lugnat. Då kapten Roland talade, var det liksom bade något i tonen af hans fråga tändt en öfvertygeise i min mors hjerta, — qvinnan var der skarpsinnig; — hon studsade, bleknade, så att det märktes till och med i månskenet, och fästade sina ögon på min far, medan jag kände hennes hand, som gripit om min, konvulsiviskt darra. Jag förstod henne. Ja, denna lady Ellinor var den tidiga rival hvers namn hon dittills icke hade kännt. Hon fästade sina blickar på mia far, och vid hans fasta ton och lugna uppsyn andades hon friare, och i det hennes hand gled utur min, lade hon den kärleksfullt på hans skuldra. Några ögonblick sednare funno jag och kapten Roland oss stående ensamme vid fönstret. Du är ung, brorson, sade kaptenen; och du har ea sjunken familjs namn ått återupprätta. Jag hoppas din far icke skall för dig tillstänga den mgång till stora verlden som Trevanion erbjuder. Hvad mig angår, synes jag icke vidare ha något attuträtta i London; jag kan icke finna hvad jag kom för att söka. Jag har skickat efter min dotter; då hon anländer skall jag återvända till mitt gamla torn; och mannen och ruinen skola förfalla tillsammans., : Icke så, onkel! jag skall arbeta skarpt och förtjena penningar; och så skola vi reparera det garnia tornet, och köpa tillbaka det gamia godset. Min far skall sälja det röda tegelhuset; vi skola anordna ett bibliotek åt honom i slottet; och vi skola alla lefva fredligt förenade, och med lika mycken värdighet som vära förfäder före oss.