Aftonbladet – 13 augusti 1853, sida 3

Article Image
denna uraktlåtenhet i ett arbete, som uppträdt s med det: stora ändamålet att på konstens och r diktens: väg allsidigt bekriga en förfärlig last, c som undergräfver allmän och enskild välfärd, så c beklaga vi den, emedan den alltför lätt gerp åt framställningen ett tycke afdiatrib mot nå-s gra vissa hatade samhällsklasser — temligen hb lik den: som försports från ett visst håll in-,r om pressen — och-derigenom skadar och föri svagarverkan af hr Ridderstads i hög grad lofvärda bemödandenr och förringar eftertryc-t ket af de ganska betydande talangens och.upp-r finningens: resurser, som han så rikligt: haftå att disponera för uppnåendet af sitt prisvärda ändamål. En sak hvaraf. hr Ridderstad synes oss hafva gjort nog mycket buller, är de bekanta arbetarepetitionernå mot bränvinet. Det är vackert och hedrande att dessa. aktningsvärda klasser yttra önskningar och öfvertygelser, men ändå mera hedrande är det utan tvifvel för dem att sjelfva förverkliga dessa önskningar i handling. Det beror till den betydligaste delen på arbetsklasserna att komma bränvitisfloden till att utsina, genom att sjelfva upphöra med konsumtionen deraf. Så länge en vara finner efterfrågan, finner: den också producenter. Allt upplyst folk önskar att denna varas produktion må minskas så mycket som möjligt. Och en riktig väg till detta ändamål är att genom beskattning fördyra varan, genom fördyrandet minska efterfrågan, och genom efterfrågans tförminskning minska produktionen. Att deremot med tvång inskränka produktionen, för att på denna väg minska konsumtionen, är den rena socialismen, hvilken i våra dagar är den individuella frihetens och derföre äfven den individuella gedlighetens farligaste fiende. Vi tro att br Ridderstad gjort sig skyldig: till ej obetydlig ensidighet och öfverdrift. T-hans bok andas allting bränvin, och åter bränvin, och åter i evighet intet annat än bränvin. Bränvinet är orsaken till alla brott och allt elände, och det är intet brott, intet elände, som ej bränvinet har förorsakat. Kunde endast bränvinet borttagas af jorden skulle det snart sagdt synas som vår förfatare med detsamma ansåge all mensklig ofull-. somlighet borttagen från slägtet. Alla de elaka personligheterna i hans. bok äro elaka till följe af bränvinet, alla de goda äro goda till följe af sitt hat mot bränvinet. Låtom oss göra en öfversigt öfver de personers: öden, som äro föremål! för hr Ridderstads skildring: Sjelfva hjelten (sonen), skjuten som förrymd fästningsfånge. dränkt i ett mäskekar. innebränd i ett bränneri. ibjelslagen i fyllan med bränvinsbuteljer. halshuggen för poströfreri i fyllan. vansinnig och insperrad på Wadstena hospital (fadren). a död i samvetsagg öfver fylleri och andra brott. ihjelsupen, d. v. s. död i delirium. dömd till tukthus för lifstid. dömd till fästning för lifstid. pårifstidsfästning dödad af sina medfängar. blifma-husvilla och tiggare genom fylleri. Och af de i berättelsen omtalade personligheter: 1 sjeltmördare till följe af ett bränneri. 1 skjuten i en uti fyllan tillställd duell. 1 i fyllan ibjelslagen af sin son, Summa 16 personer dränkta i bränvinsfloden. Af romanens öfriga personligheter, zom ifra för nykterheten och. mot bränvinet; blifva 4 par gifta i en skock, och 2 andra lika aktaingsvärda äkta par vältvignas med rikedom och arfvingar. Hvad säger läsaren om ett sådsnt sällskap? Det kan ju kallas att göra sin sak grundligt. Men lika mycket som detta hopande af öfverdrifter och ytterligheter efter: vårt: omdöme skadar dena beräknade syftningen af arbetet, lika mycket om ej mer skada de dess estetiska värde. Vi tala sällan om den svenska romanlitteraturen, och det af denna anleduing att denna litteratur, för några år sedan äncu så rik och så berömd, redan nått sitt zenit och intar åt nedgående, derföre att den alltför mycket rormat sig efter den franska äfventyrlighetsgenren, representerad af Eugeae Sue och Alexandre Dumas: Sedan man tyckt sig fått nog af.det eakla, sanna oeh naturliga, jsgar man i vildl; brådska endast efter det hemszka, det skakande och det — naturvidriga. Det omenskliga ha tet, det infernaliska hämdbegäret, äro snart: de enda passioner, som numera anses nog starka att sätta lärarens af en omåttlig romanläsning förslappade sinnen i en tillräcklig skakning. Under detta jägtande efter effekter och gripande situationer är konsten att individualisera, som var på så god väg att uppspringa: på fosterländsk grund, nästan utdöd. Man nöjes ej med svenska karakterer; man måste frossa på fransyska bofvar af den miraknulöss skolan. Detta är konstens jernålder, ehuru vi ingelunda förtvifla om dess-pånyttfödelse. Hr Ridderstad är sjelfva kulminationen af detta förfatisrskap, hvaråt Eugåne Sue genom sina tverine jetteromaner Parisermysterierna och Den vanirande juden tycks hafva gifvit en så oemotståndlig riktning. Han haraf det fråneka mönstret laft sig att Tiktigt lägga läsarens fantasi på sträckbänken, att ständigt kittia den med öfverrazskande vändningar, men till stor nackdel för karakterernas utprägling till sann och leivande individualitet. Man betrakte Walter Scott:, mrs Stowes, ja till och med Balzacs, Mörys eller George Sands karaktererh De möta os: alla med en så lifsfull personiighet, att v: tycka oss bafva känt och lefvat med dem ; många år, vi se dem för våra ögon och vets vid alla tillfällen huru de ta:a och handla. Del susska karaklererna äro deremoi blott cbkta typer, och man tycker sig :vid hvarj ablick se. författaren rycka på snöret för rt g ARN RR RR RN RR NN Tester bed RE ne AA tt pd fört Järt DD pet ad fört fört

13 augusti 1853, sida 3

Thumbnail