Aftonbladet – 13 augusti 1853, sida 3

Menniskan förnyar hvart sjunde år sin sropps fibrer och materias, säde min far; på tre gånger sju är bör hoa hinna förnya sin ifre menniska, Kunna väl två personer som mötas på gatan vara hvarandra mer olika än själen är olik själen efter ex mellantid at 20 år? Broder, plogen bör icke förgätves gå öfver jorden, icke heller bekymren öfver menniskobjeriat.. Nya skördar förändra jordens karakter; och plogen måste i sanning gå djupt innan den träffar bottenlagret. Låt oss se Trevanion,, utropade min onkel; vändande sig derpå till mig yttrade han hastigt: hur stor familj har han? Ea dotter., ;Iagen son? aNej. RETA Det bör smärta den stackars ärelystna token. Hör på! ni beundrar mycket denne Trevanion, icke sannt? Ja, detta eldiga sätt, hans fagra ord och stolta tankar voro egnade att förbrylla ungdomen. Fagra ord, min bästa onkell — eld! Att döma at rör Trevenions konversation, så syntes den mig så rättfram och tvär, att niskulle på det högsta förundra er huru ban kunnat vinna sådant rykte såsom oftentlig talare., Verkligen.n Plogen har gött fram ders, eade min far. Men icke bekymrens plog: rik, ryktbar, Ellinor hans maka, och ingen son! Det är emedan hans hjerta stundom är sorgget som han önskar träffa osa.. Roland stirrade först på min far, sedan på mig. Då, i Guds namn låt honom komman, inföll min. onkel. Jag kan skaka hand med honom såsom jag skulle göra det med en vapenbreder. Stackars. Trevanion ! Skrif till honom genast, Sisty. ; Jag satte mig ned och lydde. Då jag för