Aftonbladet – 13 augusti 1853, sida 3

nappt kommit till staden innan jag öfverhopades med inbjudningar; men Jag afslog dem alla för att kunna stå till er tjensi. Så god du är! det är dig så likt! sade min mor; men du ser — Nå väl då, jag för väl ut ech skaff mig ett rum; var icke ledsen, jag kan ju spisa frukost och middag hos er ändå, d. v. s. då mina öfrga vänner vilja släppa mig. Jag kommer att bli förfärligt upptagen och jäktad.s Och härmed stoppade onkel Jack åter in sin prospektus och: sade oss god natt. Klockan hade slagit elfva; min mor hada dragit sig tillbaka, då min far blickade upp från sina böcker och lade ned glasögonen i deras fodral. Jag hade slutat mitt arbete cch slagit mig ned vid elden, tänkande än på Fanny Trevaniong bruna ögon — än, ock med ett hjerta söm slög högt åfvid, på fälttåg, slagtfält, lagrar öch ära; medan onkel Roland, med armarna korslagda öfver bröstet och hufsudet nedhängande stivrade på den klara glödnögen. Min far såg sig omkring i rummet, ! och Sedan ban nägra ögonblick betraktat sin bför, yttrade ban nästan hviskande: I Min gon har träffat Trevatioag. De ibågkomma oss, Roland.x Kapterilen rusade upp och började hvissla, såsora han plägade dåchan var mycket förvirrad. : ;Och Trevanion önskar besöka oas. P:sistratus Jofvade att gifva honom vår adress: skall han, göra det, Roand?: Om du så önskan, svarade kaptenen, i det: hen antog en militirisk stälving och! sträckte. upp sig så att han sög ut att hålla sina fulla sju fot. Jag skulle önska dets, sade min far mildt.! Det är tjugo år sedan vi råkades., i sMer än tjugo, gcade min onkel med ett! sorgset leende, och det var vid löftällningen.s!