Aftonbladet – 11 augusti 1853, sida 3

j t f t unnit försöken bevisande. Som man nu efrät funnit har detta berott derpå ätt förtöen varit oriktigt anställda och resultaterna ski uppfatiade. Dex bevisar att allmänhetens uppfattning af. etenskapliga läror och naturvetenskaperaa till-! örande fenomener är fullkomligt opålitlig, samts jenar såsom ytterligare stöd för den: gamla! rferenheten, att ju äfventyrligare en lära är,l, lesto lättare vinner hon gehör bland mängen. Förstår en måmsell Arfvidason, en Kisal! Mor, eller dylika, att kring sitt handtverk! .asta en slöja af mysticism, så är fältet upprifvet. Då strömmar lättrogenheten dit, ju väftigare, desto. klarare och bestämdare de rerkligen omdömesgilla uttala sig mot saken. Jessa kunna naturligtvis ickey senligt allmänretens omdöme, vara opartiska, de mäste belöma saken efter förutfattade ider, efter skråördomars Fördom kallas vid sådana tillfälen de genom seklers arbete och forskning ;unna och bevisade sanningarne. De sanninsar som t. ex. för vetenskapsmän och andra naturläran något hemmiastadda genast gjorde sorddansen begriplig, men som äfven titule-ades fördomar, ligga till grund för all mekanik och machinväsende och för fysik. De voro inga lärda griller, utan simpla påtagliga wvardagserfarenheter, så nära till bands ligvande att endast mundus vult decipi kan förslara förbiseendet. Denna borddans-gjuka uppretade allmänheen mot naturvetenskapsmännen, dem honförklarade vara för förnäma, att studera och utreda förhåilanderna. Men hon glömde härvid ):ne vigtiga punkter: 1;o att hon aldrig ville lysana till dem, utan afspisade deras naturliga förklaring med tillkännagifvande att hon ändå trodde på det öfvernaturligas eller en ny naturkrafte närvaro; 2:0 att vetenskapen har bättre göra än att studera saker, hvilka genom sin absurditet visa sig icke behöfva studeras, och ätt hon derföre icke brydde s8g om at: studera borddansen. Den psykologiska sidan affenomenetär der märkvärdigaste, och utan tvifvel antecknas ; framtidens krönika ungefär sålunda: 1853 uppgiod i Amerika först och sedan i Europa er vidsträckt och egen sindesförvirring som er tid rasade bland alla klasser. Den bestod deruti att man satte sig kring något rörligt föremål, t. ex. ett bord, och lade händerna derpå så att man vidrörde hvarandras fingrar. När man så en stund sutit och så oförmärkt knuftat till bordet att det darrade sprang mar upp och skjutsade det kring golfvet, hvilke man kallade borddanss: Tischricken, tables tournants, table moving, och tillskref en öfvernaturlig kraft. Kännedomen om naturla: garne var den tiden så inskränkt, att en mängd personer af de mest bildade trodde derpå och voro hätska mot alla tviflare, jaer Humboldt, en Faraday vunno knappt gehör nä Ide uppstodo och uttalade sig mot-öfvernåturligheten. Slutligen tröttnade man: vid det enI formiga göromålet som ofta medtog flera tim mar, och hela saken qvarstår nu i minnet en: Idast såsom en form af folkförvillelse, analog med hexeriets, St. Veitedansens och Heder Idopets epidemier, fastän sf vida mindre be ; tydelse och åtföljd at ganska få olyckor. i