Aftonbladet – 6 augusti 1853, sida 3

villigt; ni eger ungdomens naturliga blygsel. Det är ganska lofvande, sir — ödmjukhet är den unga ärelystnadens stege, som svanen säger. Bestig den första pianen, och lär er whist — sex pence point att börja med. Oaktadt min obekantskap med det verkliga lifvet, bade jag likväl haft lyckan attlitetlära mig känna dess vägar på förhand genom dessa mycket skändade ledsagare som kallas romaner — arbeten, hvilka ofta med afseende på den inre verlden äro detsamma som kartor med afseende på den yttre; och åtskilliga eripringar från Gil Blas :och Vicar of Wakefielda framställde sig för toitt minne. Jag kände ingen kallelse att efterhärma den värde Moses, och jag insåg att jag icke ens skulle ha saffiansglasögonsfodtalen att yfvas öfver i mina underhandlingar med denne nya mr Jenkinson. Följaktligen skakade jag hufvudet och begärde min räkning. Då jag framtog min börs — knuten af min mor — Med ett guldstycke i ena ändan cch några silfvermynt i den andra, såg jag att mr Peacocks ögon tindrade. Dålig anda, sir, dålig anda, unge man! Derna girighet slår djupa rötter, som svanen så vackert anmärker. Den ingenting vågar, han ingenting vinner. Den ingenting har, den ingenting vågarp, svarade jag, försökande att i min ordning traktera med ett ordspråk. ,Ingenting har — Min tnga herre, behagar ni betvifla min soliditet — mitt kapital — mina gyldene fröjder?p Sir, jag talar om mig sjelf. Jag är icke rik nog för att spela.. Spela!s utbrast mr Peacock med dygdig indignation. Spela! hvad menar ni, min herre? Ni förolämpar mig! — Och han re-ste sig hotande och slängde häftigt den hvita hatten på sin peruk. VTs! låt honom vara ifred, Hal, sade gossen föraktligt. Sir, om han icke håller sig i styr, så tag och klappa om honom. (Dessa. ord ställdes till mig.) i Hålla sig i styr! — klappa om!, utbrast