Aftonbladet – 3 augusti 1853, sida 3

sjelf framkastat den fanken, att om i tidigare år derag öden hade biifvit förbytta — om Roland hade fattat tycke för litteratur, och min far hade blifvit nödsakad till handling, — att då, huru sällsamt det må gynas, båda skulle ha vunnit större verldslig framgång. Ty Rolands passion och energi skulle hafva ät studerandet gifvit något omedelbart och kraftfullt resultat; han skulle ha blifvit historieskrifvare eller skald. Det är icke studier allena som frambringa en författare, det är kraft. I sinnet, likeom i en eldstad, måste man, för att få elden att värma starkt och brinna hastig! ut, sammantränga draget. Om min far bli vit inkastad i den praktiska verlden, så skulle det lugna djupet I hans fattningskraft, hans förståndsklarhet, den trohet hvarmed han fastböll vid de åsigter hvartill han en gång efter moget öfvervägande kommit, i förening med ett sinnelag som aldrig bragtes ur jemnvigt af motgångar och förluster, en fullkomlig friliet från fåfänga och egenkärlek, från fördomar och passioner, allt detta skulle. häfva gjort honom till en vis och upplyst rådgifvarei lifvets stora angelögenheter — till lagkarl, diplomat, statsman, och så vidt jag kan fatta, äfven till stor general — förutsatt att hans känsliga natur icke ställt sig i vägen för hans militöriska beräkningar. Men såsom förhållandet nu var — då hans tröga puls aldrig Lfvats af handling, och icke erhållit tillräcklig väckelse ens af författareärelystnad — så vidgades och vidgades min fars sinne alltmer och mer, tills cirkeln slutigen förlorade sig i begrundandets stora ocean; och Rolands passionerade kraft, retad till feber af hvarje hinder och motstånd, i strid med sitt slägte — och allt mer och mer besränsad efier hand som den tvangs in uti lisciplinens och de stela pligternas nötta spår — förirrade sig helt och hållet från sin rätta