Aftonbladet – 3 augusti 1853, sida 3

ET SERGEI bana; och hvad som håde kunnat blifva en skald, krympte ihop till en humorist. Och likväl, hvem af dem gom lyckades lära känna er, skulle någonsin hafva önskat er annorlunda än J voren — J svekfrie, kärleksfulle, redlige, okonstlade varelser? okonatlade båda, i trots af all den enes lärdom, i trote af alla den andres fördomar och griller, hans retlighet och hang nycker? Och der sitten J nu båda på höjden af det romerska lägret, med ett band af Polyceni strategi (eller är det Frontini?) uppslaget på min fars knä; och fåren beta i fördjupningarna mellan vallarna; den undrande tjuren blickar på er der han stadnat på det ställe hvarest man fordom såg de romerska kohorterna framglittra. Och er gosse och blifvande biograf står bakom eder med korslagda armar, och fyller upp det fredliga landskapet med Agricolas örnar och Boadiceas. lie-vagnar alltefter som den lärde läser eller soldaten med sin käpp utpekar de supponerade krigareposterna. VI Kar. Här i landet. ser man aldrig två timmar som likna hvarandra, sade onkel Roland då vi efter middagen, eller rättare efter deserten, sammanträffade med min mor i förmaket. Verkligen hade också under loppet af de tvenne sista timmarne ett kallt duggregn börjat falla; och fastän vi voro i Juli, så var det ika kyligt som hade det varit i Oktober. Min mor hyiskade till mig, och jag giek ut: tio minuter sednare flammade några träkubbar (ty vi bodde uti en skogstrakt) muntert i eldstaden. Hvarföre kunde icke min mor ha tagit och ringt på klockan, och tillsagt pigan tt göra upp en brasa? Min kära läsare, kapen Roland var fattig, och han gjorde sparsamhet till en kardinaldygd! De tvenne bröderna drogo sina stolar när