Aftonbladet – 3 augusti 1853, sida 3

det, och publiken i andra rummet, icke behöfva vänta 114 dagar, såsom på Genmälet, men dock möjligen en eller annan veeka. Aftonbladet har med allt skäl berömt sitt Genmäle, och ganska riktigt sagt, att det innehäller mänga historiska uppgifter af utmärkt igtresse samt att ingen som är bekant med hufvudstadens närvarande utseende, skall undgå att skänka ett bifall åt den utmärkta talent, hvarmed författaren skildrar dess topografi för halitannat ärhundrade tillbaka. Bland de historiska uppgifterna upptager eti utmärkt rum, isynnerhet då fråga är om Norrström, den underrättelsen att genom kongl. brefset den 20 April 1644, en del af Munklägret (nu Kungsholmen) blef upplätit till bebyggande, till en början isynnerbet för handtverkare och slöjdidkare, men der sedermera, så väl mot slutet at 1600-talet, som under loppet af 1700-talet, flere riksråd och andra högre embetsmän byggde och bosatte sig,. Ty man ser häraf buru snålit all: stigit. Besynnerligt nog fattas dock något historiskt i Genmälet,, om åea icke mindre intressanta S:t Claratrakten, och jag skyndar derföre att, i min män, reds nu, frambära en gärd ät denna trakts högsta mince. Se här: år 1772 den 27 Juli om aftonen emellan klockan 6 och 7 uppsattes tuppen och korset (som nu på tornet äro) utaf kopparslagaregesällen Mårten Gras!). Den gängen samme Gras uppsatt tuppen, kom han ändteligen helskinnad aeder ifrå tornspitsen ... Tuppen, som merbemälte Gras uppsatt, väger 2 lispund 2 skälpund och 16 loda ... Tuppens, korsets och de sex knopparnas förgyllning bafva stigit till 150 dukater ?). Jag tillsiår att dessa data, eburu de kostat mig otrolig möda, dockkanske böra blekna invid den mycket djupa lärdom som Genmäletv ädagalägger of: verallt, men besynnerligast vid sista slutet, och med hjertstöten i den der beräkningen öfver vattenmassan som framrinner i sekunder, genom hvilken beräkning deu i år mycket elaka Mälaren har förskaffat förfettaren för blott ett dygn 486,777,600 ku bikfot, vatten öfver hufvudet. Stockholm d. 2 Aug. 1853. Baltzar Cronstrand. 1) Vid. Nordberg S:t Clare Minne, 14 ps 149. 2) Vid. Nordberg 1oc. preedict. p. 148 149. RÄTTEGÅNGSocn POLISSAKER. Å rädstu!fvurättens 4:de afdelning förevar nästlidne dag ett mål angående ogifta qvinspersonen Lovisa Pettersson, som förlidet års sommar hitkommit från Norrköping. Hon hade, efter det hon härstädes nägon tid varit inneboende hos bustimmermannen Wennbergs hustru, af denna, som nästlidne midsommar begaf sig åt landet och der tillbragte tre veckor, fått sig anförtrodda hustru Wennbergs nycklar, för att tillse och värda dennas saker. Detta förtroende begagnade Lovisa Pettersson sålunda, att hon dels. nyttjade och nötte och dels pantsatte en mängd at, hustru Wenzrbergs kläder; hvarföre Lovisa Pettersson dömdes att böta fem riksdaler banko, eller i brist af böter undergå 6 dagars fängelse vid vatten och bröd. — Samma afdelning afkunnade i går utslag emellan. boettmzkaren Jacobsson och gu!dsmedsgesällen Lange, hvilken sednare köpt en guldboett som blifvit Jacobsson. fränstulen. Då Lavge med ett vittne styrkt, att han på god tro atslutat köpet, förklarades. han fri från ansvar och ej skyldig att annerledes emot äterfäende af sin köpeskilling, äterlemna boetten till. Jacobsson. — Hemslagtsren Erik Lindberg, som lärer ega ätskillige mindre egerdomear vid s. k. Holländarevägen, hade uti en lägenhet i någon af dessa egendomar, som han till annan persoa utbyrt för 1 rdr i veckan, påträffat en person vid namn Wängelin inhyst ä en vind och som Lindberg ansäg Wängelin vara en lösker person och han skulle hafva förbjudit sin hyresgäst att hysa sådana, sä befallde han Wängelin att begifva sig ned från vinden. Wänpgelin, som inrättat sig ett hissverk, bestående af en stol fastbunden vid en lina, nedhissade sig; men fick sig vid nedkomsten stryk; och härför hade ban uttagit stämning till rådstugurätten, hvars 4:de afdelning i går handlade målet. Lindberg, som erkände sig hafva tilldelat Wängelin ett par örfilar, ansäg sig hafva rätt att genom sådant medel hälla sina egendomar frie frän hsmnbusar. Målet uppsköts för bevisning derom att Lindberg svärare än ban erkänt skulle slagit Wängelin. — Dä det mot kyparen Dahlström väckta ätal; derföre att han för uppstudsighet tilldelat kyparegossen Gernandt en så kraftig örfil att hörselorganet ä venstra örat blifvit skadadt, i måndags äter påropades inför rädhusrättens femte afdelaing, anmälde säväl mälsegaren som aktor att nöjaktig förlikning blifvit ingängen, hvarföre ätalet fick förfalla. — Försörjningsbjonet Löfgren, hvilket blifvit illa misshandladt af vakimästaren vid Maria försörjningshus Andersson, inställde sig i går i poliskammaren och beklagade sig att hon genom intriger af Andersson blifvit förnekad att längre hafva sitt nattläger i en tätt invid försörjningshuset enskild person tillhöiig vedbod. Hon nödgades nu begära att äter bli intagen ä försörjningshuset, ehuru hon mycket fruktade att af Andersson, som ännu innehar sin befattning, blifva ytterligare misshandlad. Hr polismästaren lerinade Löfgren hänvisning till distillatora Lindroth, hvilken, sedan boktryckaren Berg. begärt endtledigande, numera är verkställande direktör vid försörjningshuset. . — Gardisten vid Svea lifgarde: och kapten v. Törnes kompani4 39 Johsn Meyer var i dag inställd till förhör i -poliskammaren derför. att han i förrgår afton vid Slussen, under det han deltog uti en paåtrull, med gevärskolfven tilldelat arbetskarlen Johan Andersson. ett så svårt slag i ansigtet att blodet frustat derifrån. Meyer sökte pu göra troligt att slaget tillkommit gerom väda derigenom att ban tappat geväret, och sädant intygade äfven de tvenne öfriga patrullkarlarne. Då emellertid ett vitine intygade stt Meyer, derföre att Andersson stätt i vägen för patrullen, med uppsåt stött honom i bufvudet med gevärskoifven, remitterades ransekningen till Svea lifgardes krigsrätt. — Husgerödskammarbetjenten : Anders Magnus Nyberg, tilltalad att bafva öfverfallit poliskonstspeln Ekjal, dömdes i går uti poliskammeren att med ed värja sig frän ätalet; men då mot konstapgin Ekdal half bevisning förekommit att han ä gatan med sin battong slagit Nyberg, så älades äfven Ekdal edgäng. — För någon tid sedan omnämndes ett uti poliskammaren förevarit ransskning med klädmäklaren Köblers hustru i anledning af uti åtskilliga veckotiddingar gjorda uppgifter att hustru Köbler skulie mer än omenskligt behandla sitt 7 ärs gamla fosterbarn och deribland strängt agat flickan med enris, och hvilket hade till följd att flickan af rädsla för ylterligare misshandling yttrat sig sinnad vilja hopps i sjön, och då bon icke utfört ett sk förtviflat bestut hade hon gått till Upland till sin der boende fader. Vid polisförhöret vunnos endast de upplysningar, att den lilla flickan blifvit använd till för hennes älder alltför ansträngande sysselsättningar, sksom t. ex. att från köket beläget 4 ir. upp nedbära diskämbaret äfvensom bära ved från källaren upp till vindsvåningen. Äfven styrktes det att barnet gätt til Upland jech genom bettlande och förfrågningar om vägen lyckata komma hem till sin fader som bor 7 mil härifråv. Flickan tillfrägad om Bon blifvit misshandlad svarade: Åh nej, inte mer än jag förtjents. Hustru Köhler påyrkade målets remitteraude till domstol, men mare intill härden: min far till venster och min onkel till höger; och jag och min mor satte oss ned att spela gåg och räfo.