Aftonbladet – 30 juli 1853, sida 3

— ELEKTRISKA TELEGRAFIEN SÅSOM POLISMEDEL. Många berättelser, äro i svang Huru man gripit brotts slingar genom elektriska telegrafen. Följande historia är en af de märkvärdigaste: I Januari 1844 begicks vid Saltbill oära Windsor ett gräsligt mörd. Gerningsmannen, vid namn Jobn Tawell, hade skynodat till Siough och tog der en biljett på jernbanståget till London kl. 7!42 på aftonen: Folisen hade fätt kunskap om brottet och var redan på väg att eftetspåna mördaren. Dess embetsmän inträffade i Siough just i ögonblicket dä täget berde anlända till London. Men telegrafen sattes i verksamhet, och under det mördaren, i förlitande på tågets snabhet, njöt ef sin säkerhet, flög utefter telegrafträder följande budskap: Ett mörd har blifvit begånget vid Salthill. Man har sett någon som man trott vara mördaren taga en första klassens billjett till London på den train som lemnade Slough kl: 7!42 e. m. Han är klädd som qväkare; i en läng brun rock. Han är i sista afdelningen. af. andra vagnen af första klassen. Anländ till London, skyndade John Tawell att stiga i en jernbans-omnibus, inkrupen i ett hörn trodde Han sig nu i säkerhet för alla efterspaningar å rättvisans sidå. Emellertid förlorade honom omnibuskonduktören, som endast var en förklädd polisbetjent, ej ur sigte, säker att ha sin man som en rätta i sin fällä. Vid banken afsteg John Tawell ur omnibusen, gick förbi Wellingtons staty och öfver London Bridges, begaf sig sedan till ett kaffehus på södra sidan Themsem och stannade slutligen på ett herbörge för resande i grannskapet. Polisagenten, som honom ovetande följt honom i spåren, stack ett ögonblick efter honom in hufvudet och frågade genom den halföppna dörren med mycket lugn ton: — Kom ni ej från Slough i afton? Vid denna för den skyldige sä fasansfulla fråga förlorade John Tawell fattningen och framstammade ett nej, som förrädde honom. Inom ett ögonblick var han häktad, och inom kort dömd som mördare och hängd. Nägra månader derefter, säger en tidning, The favibhly library, gjorde vi med jernbanan resan från London till Slovgh i en vagn som var full med personer som icke kände hvarandra. Alla suto tysta stsom händelsen vanligen är i en engelsk jernbanszagn. Redan hade vi tillryggalagt 15 mil, utan att ett enda ord blifvit vexladt, dä en liten kort och tjock man, som hela tiden haft ögonen fästade på telegrafträden och stolparna, på hvilken den hänger, helt plötsligt utropade med en betecknande rörelse på hufvudet: Se der är strecket hvarmed John Tawell blef hängds!