lande sitt glas reste -han sig och sade högtidligt:.— xEtt sista glas, mina herrar, — En skål för de döda som dött för England! TI Kar. Du för lof att dricka; ur det. Du har verkligen förkylt dig: du nös tre gånger efter hvarandra. Ja, mamma, det var derföre att jag tog en pris ur onkel Rolands dosa, enkom för att kunna säga det jag Hade tagit en pris ur hans dosa — den dermed förenade äran, ni vet. sSäg, min vän! hvad var det för en snäll anmärkning du gjorde vid samma tillfälle, och hvilken så mycket roade din far — någonting om judar och kollegiet?. Judar, och — ack, jag kommer ihåg! pulverem Olympicum collegisse juvat min goda mor — hvilket betyder att det är ett nöje atttaga en pris ur en tapper mans snusdosa. Jag ber, bästa mamma, sätt ifrån dig ölosten. Ja, jag vill dricka den; jag skall verkligen göra det, Men sätt er nu här — se så — och berätta mig hvad ni vet om den bex synnerlige gamle kaptenen. Att börja med, han är ju äldre än min far? Ja verkligen!, utbrast min mor något förtörnad; han :sersut att vara tjugu år äldre; men det är verkligeti Endast fem år emellan dem. Din far kommer alltid att se ung ut. Och hvarföre sätter onkel Roland detta bas rocka franska de framför sitt namn — och hvarföre voro min far och han icke goda vänner — och är han gift — och har han några barn?y Skådeplatsen för detta möte är min egen lilla kammare, nytapetserad med anledning af min återkomst efter fulländad uppfostran, och försedd med spaliertapeter, blommor och fåglår — allt så friskt, och så nytt, och såfin och så gladt — med mina böcker ordnade på nätta hyllor, och ett skrifbord vid fönstret; och derutanför skiner den stilla sommarmånan. Fönstret står litet -på gländt; ni känner doftet af blommorna och det nybergade höet. Klockan är öfver elfva; och gossen och hans goda mor äro helt allena; (Forts.)