Aftonbladet – 23 juli 1853, sida 3

Långsamt hemtande andedrögten, vände min far mildt sina blickar från den ene till den andre; och yttrade derpå, i det han lade sin venstra hand på mitt hufvud och med den högra förebrående höll upp Erasmus mot onkel Jack: Se hur lätt du kan utså lystnad och snikenhet i ett ungdomligt sinne! Ack min bror!, Ni är för sträng, sir. Se hur den beskedliga gossen hänger hufvudet! Fy! — hans års naturliga entusiasm — gladt hopp af fantasien närdt, som skalden säger. Jag tycker att du just för den präktiga pojkens skull icke borde lemna obegagnadt ett så säkert tillfälle att förvärfva rikedom. Ty, observeral du anlägger en plantskola för suräppelträd; hvarje år fortsätter du att ympa och utvidga din plantering, arrenderar, nej, hvarför icke köper, mera jord? Nåväl! inom tjugu år skulle du kunna med din plantering betäcka halfva grefskapet; men antag att du stadnar vid 2000 acres; det är en nettobehållning af 90,000 om året. En furstlig inkomst — i sanning furstlig — och gå snart sagdt som en tiggare. Men vänta litets, sade jag blygt; mträden äro icke fullvuxna på ett år. Jag kommer i håg när vårt sista äppelträd planterades — det är nu fem år sedan — det var då tre år gammalt, och vi fingo endast en half fjerding på det förliden höst. Ser man på bara, en så förståndig baddare! — Godt hufvud -på den pojken. Du skall få se, broder, att han skall göra heder åt sin stora förmögenheto, sade onkel Jack bekräftande. Saant, min gosse. Men emellertid kunna vi, liksom de göra i Kent, fylla jorden med krusbärsoch vinbärsbuskar eller odla lök och kål. I alla fall fruktar jag, i betraktande deraf att vi icke äro stora kapitalister, det vi måste dela med oss något af