Aftonbladet – 23 juli 1853, sida 3

vår vinst för att minska våra förskotter. Och sen hör på Pisistratus — (betrakta honom, broder — så anspråkslös han der står, så tro jag han är född med en silfversked i munnen) — hör på nu, Pisistratus, spekulationsmysterierna. Din far skall i all stillhet gå i författning att köpa land, och sedan utfärda vi en prospektus och grunda ett kompani. Associationer kunna vänta i fem år på utdelning. Hvarje år stiger emellertid våra aktiers värde. Din far tager, låt mig se — femtio aktier 3 50 pund stycket och inbetalar endast ett tillskott af 2 pund per aktie. Han säljer 35 aktier å hundra procent. Han behåller de återstående femton, och hans lycka är gjord; endast att vinsten icke blir alldeles så stor som om han öfvertagit hela affären för egen räkning. Hvad säger du nu broder Caxton? Visne edere pomum? som vi brukade säga då vi gingo i skolan. Jag behöfver icke en shilling mer än jag har,, sade min far, beslutsamt. Min hustru skulle icke älska mig mer för det; min föda skulle icke bli mer närande för det; min son skulle, efter all sannolikhet, icke bli hälften så rask eller tiondedelen så flitig; och — Mem, afbröt onkel Jack envist, gömmande till sist sitt kraftigaste argument, det gagn du kunde göra samhället — förkofrandet a landets naturliga produktion, frambringandet af den helsosamma ciderdrycken till ett pris som gör den åtkomlig för de arbetande klasserna. Tror du att jag, om det endast rört din fördel, skulle ha väckt denna fråga? tror du det? Är väl min karakter sådan? Men det är för det allmännas skull, för mensklighetens, för våra medmenniskors skull! Ack, i sanning, England skulle icke gå framåt om frrijemen sådana som du icke vore en smula piska och spekulativa.