Aftonbladet – 23 juli 1853, sida 3

trupper segra. Han fördes sedermera till lägret, der han dog den 11 Juli 1553. Monumentet utgöres af ett stycke granit af gråröd färg från det sachsiska Erzgebirge. På framsidan läser man på tyska: Här föll Moritz, hertig af Sachsen, kurfurste, den 9 Juli 1553.,7 På motsatta sidan: Upprättadt till minne af den 9 Juli 1553,. Platsen på fälten helt nära Sievershausen är omgifven af ett jernstaket och en häck. Några klippblock, mellan hvilka man planterat blommor, ligga vid foten af monumentet. Festdagen var granitstenen smyckad med guirlander af rosor. Framför platsen svajade de sachsiska och hannoverska fanorna. Klockan 9 på morgonen tillkännagafs genom klockringning att högtiden börjades. Processionen, som öppnades af borgargardet från Burgdorff och Peine, satte sig i rörelse. Främst gick pastorn i Sievershausen hr Drishaus. Derefter kom en sachsisk deputation, bestående af geheimerådet v. Langenn, legationsrådet och f. d. ministern v. Carlowitz från Dresden, professor Wachsmuth från Leipzig, vice borgmästaren Neubert, domstolspresidenten Kunzel och architekten Ruderich, som konstruerat monumentet. Hannover var, man vet ej af hvad orsak, icke officielt representeradt, men flera tusen menniskor från nära och fjerran hade samlats för att bivista festen. Den lilla kyrkan, der blott en liten del af den stora folkmängden kunde få rum, var klädd med grönt. Framför altaret hade man ställt en gammel tafla, framställande slaget vid Sievershausen och sannolikt förskrifvande sig från samma tid. Pastor Drishaus höll festtalet. Etter att hafva kastat en blick på kurfursten Moritz lif och karakter, på hans samtida och på protestantismens historia, erinrade han derom, att de tider, då för religionens skull bröder kämpade mot bröder, tyskar mot tyskar, icke vore alldeles förbi, att det tidehvarf hvari vi lefva ser dylika strider förnyas och talaren uppmanade derföre sina åhörare att med all kraft befrämja friden och enigheten, de säkra grundvalarne för vårt sköna fosterlands storhet och ära. Man lemnade derpå kyrkan och processionen begaf sig till den plats, som omgifver monumentet. Der höllos flera tal. Först talade hr v. Langenn. Han upphöjde Moritz af Sachsen förtjenster, som efter att ha förvärfvat ära i krigiska idrotter, utropade i Passau: Intet religionskrig mer i Tyskland l, som upprättade skolor och universiteter ur deras förfall och som visade sig såsom en sannt tysk furste genom att motsätta sig Carl V:s planer att lemna kejsarekronan ät den spanske PhilipII, hvilken skulle ha lemnat Tyskland i jesuiternas våld. Professor Wachsmutb, deputerad från Leip2igs universitet, erinrade om det skydd som kurfursten hade lemnat denna institution och åkallade bjeltens maner att höra de löften som denna institutions representanter gåfve, att troget bevara vården om vetandet och odlingen. . Borgmästaren Neubert fästade särskildt uppmärksamheten på de tjenster zom Moritz af Sachsen gjort protestantismens sak. Denna dag, utropade talaren, må för protestanterna i norr och söder vara en ny uppmaning att stå förenade och med okuflig fasthet försvara sin trosläras intressen. Ett invigningstal hölls slutligen af pastor Drishaus. : : Mellan talen utförde tvenne sångföreningar åtskilliga hymner, bland hvilka man beklagade att icke få höra Luthers herrliga: Vår Gud är oss en väldig borgs. Melodien utfördes dock af borgaregardets i Burgdorf musik-kår. Festen slutades med en salfva af 300 gevärsskott till ära åt kurfurstens minne. Jag ber slutligen att få erinra, det geheimerådet v. Langenn, som var ledamot af den saxiska deputationen, författat en biografi i två volymer öfver Moritz af Sachsen, i hvilken han isynnerhet försvarar honom mot de beskyllningar för obeständighet och ärelystnad, som andra protestantiska historieskrifvare, t. ex. Schlosser, gjort honom. Men Schlosser har måst erkänna, att Moritz sedermera gjort sig odödlig genom sina ansträngningar för den protestantiska läran. Emellertid vittnar det i alla händelser om brist på opartiskhet och rättvisa, då man i de preussiska skolorna söker på allt sätt nedsätta minnet af Moritz af Sachsen, som visserligen slog en markgrefve af Brandenburg, men en markgrefve som var en riktig medeltida rofriddare och som tusen gånger hade förtjent sitt öde. Om denne hade blifvit dödad i slaget vid Sievershausen, i stället för att bli fången och sedermera lössläppt af en trolög soldat, så skulle många tyska länder blifvit förskonade för ett år af plundring, rof, brand och alla slags förödelser. Man måste förklara honom i bann och för allmän landsfredsbrytare. Till och med de preussiska historieskrifvarne medgifva, att han dog (1557) ömklig och saknad af ingen. Vid en jemförelse mellan Moritz af Sachsen och Albrecht af Brandenburg kan en opartisk domare icke ett ögonblick tveka att fördöma den sednare och göra rättvisa åt den förre. R. Brobyggnaden öfver Norrström. i(Genmäle på herr kaptenen och ridd. Baltz. Cronstrands artiklar i Aftonbladet n:s 50 och 51.) (Forts. från tborsdagsbl.) Hr kapten Cronstrand anförer vidare: Men... ffnenin hada Efter amdua maffia All ll LIKT för