Aftonbladet – 23 juli 1853, sida 2

af någon saftigare godbit, att vattnas efter ett stycke af min beskedlige far. II Kar. Vid denna tid lefde vi på hvad man kan kalla en mycket aktningsvärd fot för personer som icke göra anspråk på att lysa. Ytterst i en stör by stod ett fyrkantigt, rödt tegelhus, uppfördt omkring tiden för drottning Annas regering. Öfverst på huset var en balustrad; hvartill, vete Gud — ty ingen, utom vår stora katt Ralph, promenerade nänsin på dess blyplåtar — men så var det, och är det ofta på hus från Elisabeths tid, ja, till och med från Victorias. Denna balustrad var afdelad genom låga stättor, och uppå hvarje af dessa var en rund kula placerad. Midten af huset utmärktes genam en arkitraf, i form af en triangel, under hvilken var anbragt en nich, sannolikt ämnad att mottaga någon figur, men mf figur hade ej blifvit af. Derunder var beläget det med utskurna pilastrar infattade fönstret i min goda mors lilla arbetsrum, och derunder åter på en afsats af sex trappsteg var ingången, med en framspringande portal. Alla fönstren, hvilka hade små rutor och grofva bågar, pryddes af stenlister; — så att buset i det hela hade ett utseende af soliditet och välmåga — å ena sidan ingenting prålande, å den andra ingenting förfallet. Huset sted ett stycke innanför trädgårdsporten, som var mycket stor och infattades af tvenne, öfverst-med vaser prydda portstolpar. Mången torde anmärka att man i ruskigt väder hade ett stycke att gå från vagnen; men vi förebyggde detta inkast genom att icke hålla någon vagn. Till höger om huset var en inhägnad, omslutande en liten gräsplan, ett lager-eremitage, en fyrkantig damm, ett anspråkslöst växthus och ett halft dussin parterrer med reseda, heliotroper, rosor, neglikor o. 8. v. Till venster utbredde