Aftonbladet – 20 juli 1853, sida 3

som äro migh som så länge nödgas wara fränwa rande dhen största hungnadh jagh äger, och så sto frögd at jagh intet kan hafwa större och är helt för swagh at understö mig på något sätt ubrsekta mi stora försummelse, jagh har alt för länge låtit af hälla migh från min skyldigsta upwaktningh så a jagh längesedan förtiänt at wara all nädh förlustig! och har alsingen uiwägh mer utan flyr alenast til mon coeurs ouphörliga nådh som jagh weet är altid! oföränderligh och intet uphörer ehuru stora och min: förbrytelser äro härwedh tröstar jag migh och bee altsä mon coeur wille af sådan nädh öfwersee medl min lång wariga försummelse, jagh har offiå begyn mina underdänigste skrifwelser men som jagh är el slätt skrifware sä har jagh altidh olyckligh blifwi hindrader så at intet kommit til slut. I ett bref från Kungsör den 7 Febr. 1694 fröjdar han sig at dhe dher i Stocholm är alle widh godh hälsa, och at mine hundai ochså må wäl och kunne bålia bårghgårder reen uti min -frånwarw; uti andra förekomm: helsningar till den lilla hertigen af Holstein blandade med komplimenter från konungen hundar till Ulrika Eleonoras favorithynda Pompe och Snushanen förmäla sin hörsames tiänst til madame Minionne.; och en ödmjul ursägt vidfogas för det konungen uraktlåtit at med Prinsen af Saxen skicka medh dherag conterfeys. Det är öfver den första aj dessa celebriteter som konungens sekreterare Iwar Holmström skref den bekanta versen: Pompe liten trogen dräng Sof hvar natt i kungens säng Till af är och mödor trötter Sist han dog vid kungens fötter. Med mycken omständlighet och noggrann. het gratulerar den kunglige brefskrifvaren på årsoch födelsedagar, och i nästan alla bre ber han helga till de hemmavarande äfven till damer. Jagh beder min recommendation til alt fruntimbret och Wirtenberg och frun Cloof hofmästarinnan och Greta Wrangel och til Morinkox, skrifver han från Rawitz, i samme bref hvari han afråder sina båda systrar från en resa dit för att helsa på honom. I de följande brefvet från Altranstådt återkommer han till förenämnda Greta Wrangel; jag beklagar dhen goda Greta Wrangel dhbet hade varit väl om hon har kunnat lefwa något, hon var altidh lustigh och roligh sedan gref Tho: och hon är döde, så lärer många rolighete wara bårttes, o. s. v. Samma epitet lustigh och rolighs får i samma skrifvelse äfven konung August af Saxen, med hvilken brefskrifvaren berättar att han stundom brukade sam: manträfta. Mot sina anhöriga visade han den utmärktaste hjertlighet. Om den lille hertigen Car Fredrik af Holstein, som uppfostrades i Stockholm, talar han vänligt i alla sina bref, likasi om sin syster Hedvig Sofia och Enkedrottnin gen sin farmor. Ett bret skrifvet från Ben. der, jemnt en månad efter slaget vid Pultava innehåller från början till slut endast en lita: nia om ett alltför elakt oförhoppat ryckte, a dhet har sports här at gjönom stor meslin gar wij skola blifwit altför olyckliga så a bådhe jagh ocH min bjertans syster förlora all vår förnöjelse på jorden,. Det var frågar om Hedvig Sofia, död nära ett år förut, fastör Carl ej fick veta det förr än mot slutet af 1710. Först i ett postscriptum tillägger han i förbigående: vshär-har alt gått wäl, alenast på slutet, och alenast utaaf en särdeles händelse ha bändt een olycka at armeåen hafver haft föriust-hvilket jagh håppas innom kårt blifws förbätträdh, Så Jätt tog könungen detta nederlag, som af Ryssland: beredde oss en evig afsvuren och:ständigt mäktigare fiende. Mer ban hoppades då att snart kunna kasta hela mellersta Turkiets ärmger mot den lycklige motståndaren och dermed alldeles tillintetgöra honom. Detta var honom så klart att har alldeles glömde Pultava. I hvarje af de fölande brefven talar han med en viss käckbhet, som dock mot slutet starkt luktar af förställning, om turkarnes rustningar och deras sannolika segrar öfver en så föraktlig motståndare: som czaren, Litet drömde han i sir sårdnackenhet om desga länders utseende 14( it sednare, om Sverige plundradt på alla sins stersjöprovinser och Finland, om ryska. kaaoner planterade vid Bomarsund och ryske styrelsegrundsatser påtrugade största delen a vestra Europa, medan Donaufuarstendömens spratla i den fläkta örnens rofgiriga klor och Porten hotas att falla i grus under kossackernas hästhofvar. Oaktadt all stockblindhet och hallstarrighe stal sig dock stundom: en dyster förkänsla öfve Jarls sinne. Särdeles uttrycker: sig denns 1edslagenbet i börjän af ett bref dateradt Ben: ler den 10 December 1710 nyss efter underrätelsen om Hedvig Sofias död; skrifvelsen är ful uf de vänliga Köfligheterna och ursägterna för försummade suppvaktning r, men i följande nledningsstrof röjer sig obeslöjadt ett bruste och modlöst hjerta. Mitt endaste häpp är at min hiärtans syster läre: vefinna sig wedheen stadigwarande wälmäga, wäl verre uppehälle dhetsamma altframgient och gjöre nigh een gängh sä lyckeligh igen at få see min kiäre yster dhen förtröstan jagh derom har giör at jagh in har nägon ästundan till lefwa sedan jagh utstätt ihen bedröwelse som jaägh aldrig förmodat öfwerlefwn, y jagh hade medh förnögdt modh welat utstä all ingh om jagh kunnat ernä dhet nöije och warit dben örste af oss tree som fullbordat sitt förelagda mähl, nen sä bäppas jagh ändå intet wara så olyckelighat lifwa dhen sidste af oss, utan förmodar när dhertill kall komma at wår herre lärer gifwa migh dhen tförnån at wara dhben nästfölliande; dhet tillkommer migh Vf naturen som äldre hwilket min bjärtans syster inet får eller bör missunna migh jag beder alenast jdmjukeligen mon cour tagh sin hälsa på alt möeligit sätt i akt så framt mon coeur will unna migh ägot nöjje och at jagh skall kunna uthärda jagh önkar allenast så länge lefwa nu tilldhess alla saker komma i fulkommeligit got ståndh hwilket jagh är örsäkradh innan kärt lärer skie at fienderna skola rypa til krysses liksom förr ock wär herre lärer bi tå Swerrigiet ännu såm tillförene så at dhen skada ost bragte min lärda hänförelse en sorglig tafiare. Rreftet ludde nålnvnda