Aftonbladet – 11 juli 1853, sida 3

sig, buruvida, då han till provisorisk insättviog an-Ir mälte förenämndåe trenne hästar, öfverstelöjtnantens haft kännedom derom, att de tillhört majoren Oxe-ls hufvud, och troligen icke besett dem, hvilket ej heller varit hans skyldighet. Vidare har öfverstelöjtnan-F ten medgifvit, att han den 26 Juli i egenskap at re-Å! gementsbefälhafvare under det öfversten grefve vonlt Stedingk frän den 17 i nämnde månad ätnjutit se-lt mester, till provisorisk insättning vid grefve Björn-! stjernas esqvaåron godkänt en häst, som lärer hafvale varit en af de fyra ifrägakomne, hvilka tillhört majo-j8 ren Oxehufvud; och, med förmälan att öfverstelöjt-s nanten icke skulle i sia egenskap af regementsbefäl IF hafvare hafva ägt att derför definitivt approbera nä-s gon häst, hvilket tilikomme endast sekuodehefen, som : för regementets tjenstbarhet vore ansvarig, i följd ! hvarat provisoriskt godkännande af remonter, enärl: esqvadronscheferne borde fä beräkna fourage för anskaffade sädane ifrån den dag, de till esqvadronenlr ankommit, vore nödig under de förhällanden, dä se-l: kundehefen åtnjöt semester eller tjenstledighet, isamlr manhang bvarmed öfverstelöjtnanten erinrat derom, f att de flesta remonter insättas under årets tredje qvar-r tal, dä sekundehefen vanligen ätvjuter semester, bar r öfverstelöjtnanten förklarat, det han icke kunde pä1 minna sig huruvida vid berörde tid till hans kunskap f kommit att de omnämde den 26 Juli insatte hästari voro majoren Oxehutvuds samt att öfverstelöjtnantere i allt fall handlat i öfverensstämmelse med hvad sekundehefen under dylikt förbällande kort förut tillätit, hvilket bort lända öfverstelöjtnanten till efterrättelse. Och hafva dessutom säväl öfversten grefse von Stedingk som öfverstelöjtnanten Sandels, den förstnämnde under äberopande deraf, att de ifrägakomne hästarne kunnat af esqvadronsehefen disponeras, yt trat sig anse likgiltigt, hvem hästarne tillhört. I öf-I rigt bar, jemte det erinran skett derom, attregementets exercis för äretredan var slutad, dä de oftanämnde hästarne insattes, blifvit upplyst att sagde hästar icke under tiden de innehades af grefve Björnstjerna begagoats till nägoa tjenstgöring, men att, efter uppgift, nägon annan sädan under tiden icke antagligen kunnat komma i fräga, än regementets utryckning samt vaktgöring vid kopgl. slottet, och att det förstnäronda fallet icke inträffat under sommaren 1851 samt att af åtskilliga skäl somliga af regementets hästar, hvar ibland sä kallade krubb-bitare, icke pläga begagnas vid omförmälde vaktgöring, i sammanhang hvarmed blifvit intygadt, att tvenne af de meranämnde hästarnB, bland hvilka majoren Oxehufvud, före deras aflemnande till grefve Björnstjerna, skall begagnat tvenne säsom ridhästar och tvenne säsom vagoshästar, varit krubb-bitare, äfvensom det är vordet anfördt, att de tvenne öfriga vid ofvanberörde tid än ej gei nömgått manegen, der dressuren eger um frän och! med Oktober månad till och meå April. Vidare har blifvit utredt, dels att de fyra hästarne, under det de voro insatte å grefve Björnstjernas esqvadron, väråats af en gardist vid samma esqvadron vid namn Palmqvist, som under tiden åtnjutit i aflöning sexton skillingar banko om degen, men icke kost vid esqva-l: dronen, samt i början bestridt jemväl någon annan tjenstgöring, då hälften af bans berörde afiöning ut gått såsom drickspenningar från majoren Oxehutvud, , bvars så kallade kalfaktor Palmqvist tillika var, hvilken omständighet uppgifvits hafva varit hufvudsakliga anledningen till drickspenningarnes tilldelande, samt. den öfriga hälften säsom gage; men den 20:de Juli, j vid hvilken tid grefve Björnstjerna skall varit frånvarande från Stockholm, erhällit permission, sedan Palmqvist anmält att han icke kunde medhinna att jemte annan tjenstgöring sköta så många hästar, som i ofvan förmäles, samt derefter endast värdat de fyra hästarne; och skall Palmqvist, efter uppgift, under I; permissionstiden icke hafva ätnjutit nägot gage, utan hade hela hans omförmälde aflöning dä utgätt säsom drickspenningar, dels ock att det äfven eljest stundom l! händer, att en gardist har mera än en häst att sköta, såsom någon permitterad kamrats, och så vidare; men dock sä vidt de i fräga härom hörde vittnen förmält sig hafva erfarit; icke flera än en förutom sin egen, samt att en sådan gardist vanligen bestrider jemväl annan förefallande tjenstgöring; och slutligen har ätvex uppgifvits att då nävon af manskapet erhäller sitt gage i penningar, hvilket dock sällan inträffar, detsamma utgär med ätts skillingar banko om dagen; : och har Almroth hemställt, huruvida ett så beskaffadt förfarande, som, efter hväd upplyst blifvit, util! ifrågavarande hänseende ägt rum, vore lagligt. Tillika bör nämnas, att öfverstelöjtnanten Saudels upplyst, att, dä de fyra remonter, som ersatte de af majoren Oxehufvud öfverlemnade hästarne, ankomme i Augusti mänad, samma remonter blifvit, i anseende till sekundcehefens frånvaro i följd af hans semester och af skäl i öfrigt, som här ofvan finnes anförde, endast provisoriskt insatte och att de först den 29:de September, sedan sekundcehefen äter emottagit regementsbefälet, äro vordne definitivt approberade, äfvensom att förhällandet varit enshanda med en den 17:de i förenämnde Juli mänad jemväl vid ryttmästaren grefve Björnstjernas esqvadron insatt remont, i fråga om hvilken dock säväl öfversten grefve von Stedingk, som öfverstelöjtnanten Sandels: förklarat, att de ej med visshet erinrade sig, om bifallet till insättningen blifvit lemnadt af öfversten grefre von Stedingk, innan ban nyssnämnde dag aflemnade regementsbafälet, eller af öfverstelöjtnanten Sandels i egenskap af regementsbefälbafrare. -7:0 Almroth angaf att vid ryttmästaren grefve Björnstjernas esqvadron funnes en gardist n:o 8 Sundqvist, som aldrig blifvit konfirmerad. Härå hafva öfversten grefve von Stedingk samt ryttmästaren grefve Björnstjerna och friherre Manderström, af hvilka den sistnämnde upplyst att Sundqvist blifvit till gardist antagen under det friberren var chef för omförmälde esqvadron, uti afgifne förklaringar yttrat, att dem veterligen icke funnes nägot stadgande, som utgjorde hinder för en person, hvilken än ej begått Herrans Heliga Nattvard, att aflägga krigsmannaed, hvarjemte öfversten grefve von Stedingk anmärkt att för en sädan person detta lika litet Irhätte våra betaget, söm vittneseds afläggande, hvilket enligt allmänna lagen vore tillåtet, då personen uppnått femton års älder. Almroth pästod deremot i sina påminnelser fortfarande att det anmärkte förbällandet vore obehörigt. ) Vid muntligt förhör ingafs ä svarande sidan ett åf Iregementspastoren E. G. Lodell utfärdadt bevis af innehåll, att Sundqvist, då ban anvärfdes, som skett Iden 27:de Augusti 1850, bade betyg om ärlig och klanderfri frejd, men vore ej till H. H. Nattvard admitterad, samt att han alltsedan anvärfvandet gätt i skola och fortfarande ännu bereddes till sin första !Nattvardsgäng. Tillika förklarade Almroth, på framställd fråga, att hans avgifvelse icke afsåg attöfversten grefve von Stedingk eller vederbörande esqvadronschefer förhindrat Sundqvists undervisning i krijstendomen. I 8:0 Almroth, son uti sin den 11:te Mars 1852 ingifoe skrift förmält hurusom det vore vanligt vid Koogl. Lifgardet till häst, att oärdister, utan föregängen anmälan till tjenstgörande majoren, ehuru denne befinnes vid kasernen närvarande, tilldelas säväl prygel som ryggfuktel, har uti en den 18:de i nyssnämnde mänad ingifven skrift och vidare vid muntligt förhör angifvit ryttmästaren grefve Skiöldebrand att hafva utan nägon sädan anmälan; låtit afstraffa gardisten vid bemälde ryttmästares esqvadron N:o 31 Hansson. Uti sin förklaring undandrog sig grefre Skiölde, brand att hufvudsakligt yttrande afgifva, innan Alm roth uppgifvit tiden när Hansson blifvit bestraffad, förseelsen hvarför detta skett eller beskaffenheten af det älagda straffet. Vid muntligt förhör tillkännagaf Almroth, att han t icke kuhde uppgifra tiden för bestraffningen, enär ,deasamma liksom andra dylika ej upptagits i straff. . rulla och att Almroth ej kände anlediingen till be.sstragningen, men deremot hade sig bekant att den utgjordes af femton prygel. , Gardisten Hansson, ii möälet hörd, förmälde, det t han för nåärsot öfver tre är tillhaka hlifvit KX hafall 1I t ; 1 f t 1 l j j