Aftonbladet – 11 juli 1853, sida 3

icke kunde bestämdt päminna sig Käfva Blagt gardisten Hansson den uppgifne bestraffningen; och de i fräga härom hörde, af Almroth äberopade vittnen f. d. sergeanten vid Kongl. Lifgardet till häst nu mera beridaren vid Hans Kongl. Höghet Kropprinsens bofstall A. Bjurman samt faknjunksren H. U. Appelbom hafva förmält: den förstnämnde: att han väl ville påminna sig, det Hansson vid regementet undergätt flere bestraffningar, men att han deremot icke kunde draga sig till minnes, huruvida nägon sådan blifvit Hansson af ryttmästaren grefve Skiöldebrand ålagd; samt Appelbom: att Hansson under sin tjenstetid vid regementet ätskillige gånger undergätt bestraftning, men att Appelbom icke kände om bestraff.ningarne ägt rum på grefve Skiöldebrands eller tjenstgörande majorens befallning. 9:0 Uti ofvanberörde den 18Mars 1852 inlemnade skrift har Almroth angifvit ryttmästaren grefve Taube att hafva utan föregängen anmälan till vederbörande kommenderingsbefälhafvare, eller, säsom Almroth sedermera tillkännagifvit sig mena, tjenstgörande majören, låtit atstrafta följande gardister vid bemälde ryttmästares esqvadron, nemligeå n:o 4 Andersson med 25 prygel, n:o 80 Jacobsson med 20 prygel; n:o 30 Eriksson med 20 prygel och n:o 42 Kellström med 45 prygel, hvarefter dock Almroth; sedermera v:d mundtligt förbör förklarat, att han uppgifvit antsist af de Kellström tilldelade prygel högre än det vailigen varit, men att Almroth icke kunde lemna upplysning om rätta antalet; och har Almroth tillika, enligt hvad af hans ofvanberörde skrift, jenifördt med hans yttrande vid förhöret den 27 Januari innevarände är, inhemtas, uppgifvit att bestraffningen ä Kellström ägt rum sedan han jemte snnat manskåp var uppställd till karbinexercis, och att han derefter fätt deltaga i exercisen. Till genmäle ä angifvelsen anförde grefve Taube i sin förklaring, att dä Almroth icke uppgifvit ti här och förseelserne hvarför de förmente olaga bestraffningarne skola blifvit verkställde, grefven ansäg sig ej behöfva i vidare yttrande ingä. s Gardisterne Andersson, Jacobsson, Eriksson och Kellström, som blifvit i mälet hörde och af hvilka Eriksson dä mera var anställd vid kongl. andra lifgardet, hafva förmält att de hvardera en gång för nägon förseelse blifvit på ryttmästaren grefve Taubes befallning afstraffade med prygel, hvilkas antal de ej erinrade sig, samt att de icke ville emot nämnde grefve föra nägon talan för bestraffningarne; och bar grefve Taube derefter förklarat, det han icke kunde påminna sig huruvida han älagt de ifrägavarande bestraffaingarne, hvarvid grefven tillagt, att hans ord ej borde så förstås, som han bestämdt förnekade saken, men då han icke med visshet kunde draga sig den till minnes, kunde han ej heller medgifva dem. De i fråga härom hörde trenne vittnena fanjunkaren F. Hertman, sergeanten Th. Westberg och korporalen A. W. Lindell hafva förmält, de 2:ne förstnämnde: att det väl vore möjligt att ofrannämnde fyra gardister på ryttmästaren grefve Taubes befall. ning undergätt bestraffning med prygel,.men att vittnena ej kunde taga på sin ed att sädant skett, samt Lindell, att det väl. vore möjligt att ifrägakomne 4 gardister blifvit straftade med prygel, men att vittnet icke kände om det skett på ryttmästaren grefve Taubes eller tjenstgörande majorens befallning.