Aftonbladet – 6 juli 1853, sida 2

vudstadens lokalstyrelse länge arbetat för anläggandet af en ny anstalt för sinnessjuka i hufvudstadens grannskap; men dessa bemödanden hafva ej vunnit regeringens och särskildt ecklesiastikministerns bifall, och de hafva slutligen strandat mot ständernas brist på lust att bevilja erforderliga anslag. Svenska Tidningen upplyser om åtskilliga förslag, som varit gjorda af förra och nuvarande öfverståthållaren, att för anläggandet af en sådan behöflig barmhertighetsanstalt få inköpa dels Hillska skolans f. d. egendom Barnängen, dels Stora och Lilla Skuggan. Det sednare förslaget, af grefve Hamilton, fick verkligen åtfölja K. Maj:ts proposition till sista Ständerna om hospitalerna, men utan att beledsagas af något förord å regeringens sida. Grefve Hamilton hade beräknat för byggnader och anläggningar en summa af 300,000 rdr bko. Statsutskottet afstyrkie propositionen och tillstyrkte en delning af de sinnessjuke i två klasser, botliga och obotliga, af hvilka de förra skulle föras till hospitalet i Upsala, som skulle tillbyggas; de sednare förblifva vid Danviken. Deri instämde äfven ständerna. Liksom Svenska Tidningen kunna viej annat än uppröras öfver ovisheten, för att ej säga omenskligheten, af ett sådant beslut. Hvem kan uppmäta gränsen af botlighet eller obotlighet? Hvem vill ta en sådan andlig dödsdom på sitt samvete? Och vore man aldrig så öfvertygad om omöjligheten att återkalle tankens ljus, eller skymten af medvetenhet, är det klokt, är det menniskovänligt att öfver Danvikens nog förut afskräckande tröskel rista inskriften som Dante läste öfver helvetets portar: Lasciate ogni esperanza voi ch entrate! Vi hoppas dock att det ej förblifver vic denna ständernas mening. Behofvet af en inrättning för sinnessjuka, bygd på upplyst och menniskoälskande grund, ökas och icke minskas. Norges Storthing har anslagit 152,00C Specier, eller mer än 400,000 rdr bko, till uppbyggande af ett nytt dårhus, efter de nye vetenskapliga och filantropiska grunderna; hvarför, säger Sv. T., skulle ett folk, som årliger har råd att supa upp nägra tjog millioner rd i bränvin, ej ha råd att en gång för alle uppoffra en åundradedel af sin sup till att bot: eller åtminstone lindra det största och mes oförvållade af lidanden? : —