Aftonbladet – 5 juli 1853, sida 3

dagen, hvarunder jag för min del gjorde ett par besök i staden, vallfärdade till de evigt minnesvärda och så ofta beskrifna ställena: Napoleons fängelse (Longwood) och graf, genomvandrade ett par af de djupa inre dalarne, besteg de höga bergstopparne på öns midt och öfvergick de östra och vesira högslätterna. Det är för dessa besök jag nu skall redogöra, tagande mig väl i akt att blifva alltför vidyftig öfver ett ämne, som millioner gånger blifvit bättre beskrifvet, men som dock torde evigt bibehålla sitt intresse i kraft af historiens egen evighet. Jamestowas belägenhet i öppningen af den kilformiga djupa dalen har jag nyss omnämnt. Dess inre beskaffenhet är äfven snart skildrad. Omedelbart, ofvan den af rasande bränningar slagna stranden, som till höger och venster försvinner under de brant i hafvet nedstupande klipporna och i midten endast utgöres af en 2till 300 alnar bred sandvall, afstänges staden af befästningarne mot sjösidan, bestående af en djup graf, en murad vall späckad med kanoner och mörsare och derofvan en annan nögre mur, likaledes uppbärande sin hotande estyckning. Man genomgår en hög port, bevakad af poster och en högvakt, och beinner sig på stadens enda öppna plats, omgifven af en nätt trädgård, en vacker kyrka, ett snyggt hotell och diverse andra välhållna privata byggnader. En afsnygga tvåvåningastenhus omgifven kort gata leder härifrån ett stycke uppåt och delar sig snart i tvenne, hvaraf den til venster genast slingrar sig uppför bergen till öns norra sida (Longwood åc.) och den till höger, som är särdeles lång, går at till stadens yttersta gräns uppe i dalen och sedan in till öns motsatta och södra ända. Vid denna gednare befinna sig militärens bavacker, som här ingalunda hafva det superba utseende man annars är van att finna homdy