Aftonbladet – 5 juli 1853, sida 3

Utrikes Korrespondens-artikel. (Från Aftonbladets korrespondnet.) Paris den 27 Juni. I Parig har den åsigten att freden icke skall blifva störd snarare stadföstats än rubbats, oaktadt den engelska pressen icke synes dela denha trygghet. Man är för närvarande temligen allmänt öfvertygad att den ryska armån icke kommer att inrycka i furstendömena, ati de franska och engelska flottorna icke koroma att passera Dardanellerna och att en biläggning af de turkisk-ryska stridigheterna 5 nära förestående. Hvarpå grundar sig denna öfvertygelse? På en audiens som ryska ministern hr v. Kiseleff för någon tid sedan erhöll hos kejsaren. Vid denna audiens skall franska regeringen hafva visat sig sinnad att tillråda Porten en förlikning, och man tror att dette råd verkligen blifvit gifvet. s Sårom stöd för denna gissning anför man, att det är från denna stund som man sett den engelska presten visa sig hysa mindre förtroende till Frankrikes energiska medverkan, och iakttaga en krigisk hållning i afseende på Nesselrodes cirkulär, under det deremot våra halfofficiella tidningar mildrat sin ton och med lugn mottagit detta cirkulär. Till dessa skäl kommer ytterligare den österrikiska internuntien hr v. Brocks intervention i denna sak; vidare den försäkran som Petersburgerkabinettet säges hafva gifvit, att vilja afvakta resultatet af denna diplomats bemödanden innan det vidtager nöägon ytterligare åtgärd, och slutligen sjeifva det ryska cirkulöret, som, infattadt i denna ram, tydes såfa ett steg för öppnandet af nya underhandingar. Hvad sjelfva uppgörelsen angår, så skulle den bestå deri, att man läte grefve Nesselrodes till Reschid Pascha aflåtna förslag åtföljas af en förklarande not, som skulle betaga detta förslag allt som kunde vara af beskaffenhet att oroa Porten. På detta sätt skulle czaren icke ba gifvit efter något i sina fordringar, och sultanen skulle vara lugnad med afseende på upprätthållandet af sin suveränitet. Det tillägges att de enda svårigheter, som hbörutinnan kunna uppstå, äro från Portens sida, då han kan frukta att Ryssland en dag lägger förklaringen å sido; men man antager naturligtvis, att Turkiet skall gifva vika förde rådgifvande makternas önskningar. De enskilda korrespondenserna från Konstantinopel af den 12 synas ytterligare bestyrka rigtigheten af denna åsigt. Enligt dessa korrespondenter fortfor man i Konstantinopel att tro det Rysslands sista ultimatum icke skulle antagas af Divsnen, men man trodde deremot att det icke skulle komma att i samma form som de föregående helt enkelt förkastas. Jag har sjelf haft tillfälle att se ett bref från en person som innehar en nog upphöjd ställning för att kunna vara på det noggrannaste underrättad om hvad som tilldrager gig i Portens konseljer, och detta bref uttrycker verkligen den åsigt som jag här ofvan framlagt. Jag upprepar det, sådan är för närvarande den allmännast rådande meningen beträffande den turkiska frågan. Det är svårt att kontrollera de grunder hvarpå den stöder sig. De äro icke utan sin sanno-: likhet. Emellertid ser man sålunda fraraskymta det fakium, att Frankrike icke i afseende på Rysslands anspråk iakttagit en lika fast hällning som England, med ett ord, att de tvenne makterna icke längre äro fullkomligt ense i saken. Det vore emeliertid högeligen att önska det denna förmodan vore ogrundad, och lyckligtvis ger allting anledning att tro detta vara förhållandet. Man måste göra den franska politiken den rättvisan, att hon beslutsamt tagit initiativet genom att låta sin fotta afgå till de grekiska farvattnen redan j början af förvecklingen, och hon har i detta UNNA RA SENARE NERE FOA SÅDANT