afseende visat mycken klokhet, först och främst i afseende på Ryssland och likaså i afseende på England, som det var nyttigt att lugna. Ingenting antyder att den engelsk-franska enighet, som frambragts genom denna beslutsamma politik; på minsta sätt blifvit rubbad. Men hvad som följer af allt detta, om man antager tillförlitligheten af de förmodanden och åsigter från hvilka jag utgår, är att, efter allt utseende, Ryssland skall få tillfälle att uttaga ytterligare ett steg i sin plan atttillskansa sig herraväldet öfver det ottomaniska riket, till följd af de vesterländska stormakternas gemensamma tålmodighet. Detta är högst bedröfligt. Hvad våra inre angelägenheter angår, så känner ni redan den märkligaste tilldragelsen, polisministerensundertryckande, eller rättare dess sammanslagning med inrikes ministeren. Denna åtgärd, som, administratift taladt, synes vara välbetänkt, har, politiskt taladt, blifvit med bifall mottagen. En mängd olika versioner ha varit och äro ännu gängse härom. Den motsägelse som ligger uti de under loppet af någon tid utaf polisministeren verkställda talrika arresteringarna, och motiverna till det dekret som afskaffar denna minister, och hvilka stödja sig på det i landet rådande allmänna lugnet, har icke undgått att ådraga sig allmän uppmärksamhet. Jag besparar er detaljerna af de omständigheter, till följd af hvilka, efter hvad man påstår, hr de Maupas aflägsnades från polisministersembetet, ty man envisas att tro, att det snarare är hr de Maupas, än ministeren som blifvit undertryckt. Jag inskränker mig att nämna det man i allmänhet anser embetets afskaffande hafva sin grund i ett alltför öfverdrifvet nit å f. d. ministerns sida. Hvad som synes säkert är, att arresteringarne skett nog mycket på en slump, och icke burit några synnerliga frukter, om ej att de framkallat öfverraskning och missnöje. — 4. H. REASONS TAS