Aftonbladet – 2 juli 1853, sida 3

plats i besittning, der deras skepp på utoeh hemresan kunde finna en station att hvila ut och hemta vederqvickelse på. Engelsmännen påstå visserligen, att redan dessförinnan tvenne kaptener af deras nation tagit orten i besittning och der hissat Storbrittaniens flagg. Under det bolländska regimentet, hvaraf bland andra resande våra landsmän Thunberg och Sparrman gifvit oss förträffliga tidsmålningar, var kolonien ej synnerligt gynnad. De beständiga striderna med landets naturliga innevånare, hoitentotterne, längs upp med kaffrerne och ännu mera norr upp med buschmännen, lemnade föga tid öfrig till fredliga yrkens uppkomst; och då kolonien dessutom icke, såsom de bättre lottade indiska, för snikenheten frambragt guld eller dyrbara specerier, tyckte man det litet löna sig, att så synnerligen vårda sig om densamma. Monopoliesystemet nedtryckte all industri och handel; ett favoritoch deraf följande Tofferisystem genomgick förvaltningens alla grenar; odisciplinerade soldaters tygellöshet orsakade ofta flerfaldiga skakningar, kommunikationsanstalterna voro miserabla och således odlingen och begagnandet af det inre landet nästan ingen, oro herrskade på gränsen, lagarne tillämpades godtyckligt eller lamt. När så slutligen den holländskostindiska handeln i slutet af förra seklet måste träda i bakgrunden för i synnerhet Englands, och kolonien således nära nog blef af större vigt för denna sednare nation än för dess dåtida verkliga egare, började stridighefer derom att uppstå. År 1740 sändes en engelsk flotta dit ned att taga kolonien i be