Aftonbladet – 2 juli 1853, sida 2

beskattniög, som, relatift till behofven för deras lefnadskostnad, ofta drabbar dem mindre tungt än de; gifta delegarne. Den civila pensionsinrätiningen stödjer sig frän början på grundsåtsen al likhet i afgifter för delegare inom hvafje klass. Enligt direktionens öfseriygelse hafva för antagandö af en sådan princip fullt giltiga skäl funnits och finnas ännu, enligt bvad direBtiotien i sitt förslag till fullmäktige närmare ut-! vecklat. Direktionen höf fördsnskull ansett betänkligt att rubba denna likhet, af undseende för en eller ennan delegare, som kan fiana det för sig angenämare att varstanna inom de ogiftas klass. Iagenting svarar dessutom för, att ju icke möjligen just den eller de,, som nu med hänsigt till ifrågasätta höjda afgifter till pensioner åt enkor och barn, fatta! föresatsen att icke inträda i det äkta ständet och säledös deltaga i bemödandet att från nya afgifter be-: frias, innan kort ändra föresåts och då möjligen i den män de uppskjutit sitt giftermål, snart nog öfterlördna : unga enkor och barn, hvilka således komma att belasta enkeoch pupill-fonden, utan att nägon högre afgift derföre kommer att drabba männen eller fådren, oaktadt dessa under den längre tid de njutit l ungkarlslifvets frilet, mindre än öfriga delegarne,! ; J 4 4 som länge varit gifta och derföre häfva en äldre hustru och öfveråriga barn, bidragit till det menniskoälskanda ändamäl, som den ifrågavarande anstalten för enkors och barns pensionering omfattar. ; Vidkommaride lämpligheten af en förhöjning i afgifter har direktionen ytterligare tillagt: att då bidragen från tjenstemannatonden till enskilda enkeoch j pupillfonden under de sednare 20 ären 1833 med 1852 utgjort i ordinarie anslag 20,000 rdr bko ärli-! gen eller tillsammans 400,000 rdr bko samt de ifrän och med är 1843 utgäende extra bidragen till och! med 1852 omkring 105,000 rdr, således sammanlagdt! öfver en half million rdr bko, det icke skäligen sy-! nes kunna fordras, att förstnämnde fond, hvars inkomster till så stor del bestå af statsanslag, skall påläggas ytterligare ärligen stigande bidrag, utan att delegarne sjelfva tå vidkännas ätminstone någon ökad tunga utöfver den ringa afgift af tillsammans omkring 15,000 rdr, hvarmed de för närvarande bidraga för denna sin enskilda inrättning fill en pensionering, som årligen stiger och sistl. år utgjort omkring 72,000 rdr. Direktionen har fördenskull icke kunnat annat än finna billigt, att om pensionerna för enkor och barn skola fortfarande utgå till oförminskadt belopp delegarne underkasta sig ökade afgifter, helst den ifrägavarande pensionsfonden egentligen blifvit organiserad af delegarne sjelfva, med de vid inrättningens stiftelse icke äsyftade höga pensionsbelopp 1832 ärs fullmäktige bestämde, men för fortfarande hvaraf staten ieke lemnat nägon garanti. Endast genom att sätta en gräns för tjenstemannafondens bidrag till enkefonden, kan det blifva möjligt att riksens ständer för sin del medgifva högre anslag för embetsoch tjenstemäns pensionering, jemväl före de alltför längt framskridne 65 ären, äfvensom för deras i fattigdom stadde enkor och barn, i hvilket fall det likväl blir nödigt att delegarne lika litet inom eivilstaten som förhällandet varit vid militärstaten, tullstaten, bankostaten m. fl. undandroge sig de ökade egna uppoffringar som för ändamålet erfordras. Innan en sädan benägenhet h delegarnes sida visar sig, skola också, enligtdirektionens förmodan, troligen förhboppningarne om ytterligare statsanslag städse slå felt. Det af K. M:t vid 1844 års riksdag äskade statsbidrag af 15,000 rdr för enke-och pupillfonden blef då af rikets ständer afslaget, och dä 1847 ärs fullmäktige hos K. M:t antölle om förnyad proposition angäende ett anslag för enabanda ändamål till belopp af 26,500 rdr, vägrade K. M:t att densamma framställa. och yttrade i dess nådiga bref till direktionens fullmäktige af den 9 Nov. sistnämnde år: att det varit att önska att fullmäktige genom beslut om ökade bidrag af pensionsinrättningens delegare, eller andra på fullmäktige ankommande ätgärder beredt möjlighet för pensioneringens upprätthällande ä enskilda enkeoch pupillfonden, -med mindre tillskott frän statens sida. Utur denna synpunkt och då den ifrågavarande pensionsfonden icke kan vara att betrakta ensamt som en barmhertighetsinrättring, emedan fattigdom ieke utgör vilkor för åtnjutande af pension derifrän, utan faetmer, som en lifförskkringsanstalt, synes fördenskull er tillökning i delegarnes afgifter innefatta ett billigt amsprålk, hvars fullgörande hvarken gifta eller ogifta delegare kunra lagligen undandraga sig. Beträftande beloppet af tillökmingen, så borde deär liga afgifterne icke höjas utöfrer de tvä proeent af pensiensbeloppet fullmäktige föreslagit i de 8 första klasserne och 1 procent i den 9:de. Hvad angär den af fullmäktige föreslagna serskilda begrafsmingsafgift till enkeoch pupillfonden vid uppflyttning från lägre till högre pensionsklass har direktionen, lika med fullmäktige, funnit denna afgift (hvilken inberäknadt de 5 proe., som för närvarande ingå till tjenstemannafonden i de fleva tall ej kommer att öfverstiga en mänads lön at tjensten) icke kunna anses särdeles betungande, hvarföre direktionen tillstyrker : att nämnde afgift mk utgå med 15 proc. af pensionsbeloppet i den klass hvartill embetet eller tjensten hörer, med tillämpning i öfrigt af hvad som finnes stadgadt om enahanda afgift till pensionsinrättgens tjenstemannafond. Deremot har direktionen icke kunnat instämma i fullmäktiges äsigt att enskilda enkeoch pupillfonden bör päräkna enahanda inkomst som tjenstemanna fonden, eller 15 ärs afgifter för hvarje delegare, hvars enka eller barn pension af samma kassa tillkommer, så att om, embetseller tjensteman dör förrän Ihan såsom delegare erlagt 15 ärs afgifter, bristen deri skall på det sätt godtgöras, att intilldess alla nämnde årsafgifter äro betaldta, ej mer än balfva pensionen till enka eller barn utgifves. Lika med hvad som blifvitvaf hofrättsastessoren Nyman anfördt uti hans i frågan afgifna fullmäktiges underd. berättelse åtföljande reservation, har direktionen funnit icke med billighet förenligt att vid mannens död, då i de flesta fall hans familj är mest i behof af bjelp, beröfva enka och barn en så stor del af det i allt fall merendels otillräckliga under stöd enkekastran har att erbjuda, helst dessa afdrag å pensionen, ehuru högst tryckande för dem de drabba, likväl skulle gifva pensionsiarättningen endast en jemförelsevis ribga inkomst, hvilken sannolikt icke ens komme att uppgå till det af fullmäktige beräknade belopp af 1000 rdr bko. Af dessa skäl har direktionen ansett sig böra denna follmäktiges hemställan afstyrka. I enlighet med ofvanberörde tillstyrkanden, skulle enkeoch pupillkassan hafva att från och med 1853 äräkna följande årliga ökade inkomst, nemligen : Fillökta ärliga afgifter af delegare . . 10,333: 16. Befordringsafgifter . . . . . 4,500: — Summa 14,833: 16. Dessa tillökta afgifter, sammanlagda med de 25,000 rår, hvilka utgöra fondens nuvarande inkomster at ärliga afgifter samt rämtemedel, skulle säledes blifva fullt tillräckliga för att, enligt hvad en bilagd kalkyl utvisar, och när tjenstemannafonden fortfarande kom. me att bestrida enkekassans förvaltningskostnad, inskränka tjönstemannafondens bidrag till omkring 41,000 rdr bko ärligen till och med 1857, då tullmäktige härnäst sammanträda. ; Genom antagande af detta system kan tjenstemannafonden under denna period,utan att vidare än nyss nämndt är, tagas i anspråk af enskilda enkeoch pupillfopden, ik förkofra sig, hvarigenom den dä, enligt en bilagd kalkyl, kan antagas hafva stigit till ett så ansenligt belepp, att förslag troligen då skulle kunna väckas om tillökta pensioner, ätminstome i de tvenne I högsta klasserna. Och när anmälan derom kunde ske hos rikets ständer, torde möjligen tidpunkten förs I vara lärmnlig att äcka hörre anslag till civila Den