Aftonbladet – 2 juli 1853, sida 2

följe af de mångfaldiga restriktioner lagstiftningen lagt på denna iadustrigren; och många hafva de farmers varit som, åtminstone för ett tiotal af år sedan, alldeles öfvergåfvo densamma och i stället slogo sig på fårafvel och andra mera lönande sysselsättningar. Det återstår mig nu intet mera att omtala af mina enskilta besök än bestigandet af Taffelberget. Jag hade dermed uppskjutit till slutet, och afvaktade med längtan en vacker dag, sådan jag ock fick den måndagen före vår afsegling. För att icke vid uppstigandet lida af dagens tunga och hetta mera än nödigt var, börjades marschen, som jag gjorde i den för sina vidsträckta resor och samlingar i Södra Afrika bekanta Zeihers sällskap, kl. 3 på morgonen. Sedan vi lemnat staden och dess yttersta trädgårdar, genombröto vi den täta buskvegetationen, som betäcker den nedre sluttningen, och befunno oss efter ett par timmar rakt under den tvärbrant nedstupande bergsidan. Taffelberget, seddt på något afstånd, synes här alldeles obestigligt, men i sjelfva verket har berget på midten öppnat sig i en bred remna, och stenmassorna bilda bär 2:ne utanför hvarandra framskjutna murar, mellan hvilka slingrar sig en liten stenig gångstig i den uttorkade fåran af någon vinterlig vattenrännil. Lutningen är här ytterst skarp, och många steg orkar man ej taga i sender, innan -man mäste stanna att hämta andan. Med flit vänder man sig icke om att se bak. om sig; föratt gömma utsigten öfver den underliggande staden tills man befinner sig oe på platån. Man beskådar likvisst med ieke