Aftonbladet – 2 juli 1853, sida 2

till enskilda enkeoch pupillfonden, hvilket ansettst lemna en inkomst af 4500 rdr ärligen, hvartill kommo tillökta s. k. fyllnadsafgifter enl. 27 6 af regles me för enke-fonden till belopp af ömkring 1000 rdr. På detta sätt skulle genom afgifter under särskilda titlar från delegarne vinnas en från omkring 15,500rdr till 36,500 rår ökad årlig inkottist, htilket sammanlagd ihed anslaget från tjenstemanaa-fonden 50,000 rår samt de 13,500 rdr ränta å 4V, proc. ä enke-fondans vid 1863 års slut till 295,741 rdr förkofrade kapital, förmodades blifva tillräcklig att för all framtid ga rantera den nuvarande pensioneringens beständ. Direktiönen har icke insett företrädet af denna Ölen framför den af direktionen föreslagna. För det första (yttrar direktionen) lärer det icke utan fog kuona ifrågasättas, hörovida de beräknitigar fällmaktige uppgjort I afteente På pensionernas progression mä könna anses fullt tillförlitliga. Vid fullmäktiges sammankomst 1842 beräknades pensioneringen börs hafra nätt sin kulmination med ci pensionsbelopp af 70,000 rår. 1847 års fullmäktige höjde summan til 60,000 rdr; nu bar man äntagit 100,000: Det är visserligen icke omöjligt, tilläfventyrs iöke en gäng osannolikt, att sistnämnde summa blir den högsta, som för upprätthållande af pensioneringen efter nu gällande grunder erfördras. Säkert kan det dock icke beräknas. En missfäkning på endast ett eller annat tusen riksdaler årligen komme likväl att slöra kalkylen i det hela oeh väsentligt inverka på fondens ställning oeh förmåga att fullgöra sina förbindelser. Direktionen fortfar säledes i den öfvertygelse, dels att,en fullt säker kalkyl öfrer pensioneringens progression ännö icke kan uppgöras, dels att derförinnan en definitiv reglering af enkeoch pupillfouden hvarken är lämplig eller nyttig: För en sädan reglering skulle nemligen, enligt direktionens tanke, ertfordrac att tjenstemannafonden och enskilda enkeoch pupillfonden frän hvarandra helt och bället afskiljdes, äfven om de fortfore att af samma direktion förvaltas. Skola de deremot hädanefter såsom hitintills vars sammanblandade, så att den ena fonden skall icke blott till den andra afstå den betydligaste delen af sina inkomster, utan ock törränta den andras kapital och derå vidkännas all förlust som kar inträfta, sam: sluiligen betala äfven dess förvaltningskostnader, finner direktionen det utan allt praktiskt ändamål att på papperet uppställa kalkyler i förmening, att ät er så beskaffad institution bereda en så kallad sjelfständig ställning. Alt hvad under sådana förhällanden kan oeh bör göras, sävida man icke vill öfvergifva hela anstalten och lemna den ät sitt öde — år att approximatift beräkna hvad som i afbidan på förändrade omständigheter, under en kortare tidrymå erfordras för att fylla dess behof oeh utfinna de dertill lämpligaste utvägar. Ur denna synpunkt har direktionen trott sig böra inskränka sin berskning af den ifrågavarande fondens bshof izrom den mästföl jande femärsperioden, i dem förhoppning, att en definitiv reglering derefter skulle kunna emotses i den mening direktionen föreställer sig en sädan böra ske, aemligen gomom samma fonds skiljande helt ech hållet frän fonden för tjonstemärs penmsiomering. I sädan syftning hade direktionen :redan vid fullmkkti ges sednaste sammanträde föreslagit att enkeocb pupill-fondem till en början berde belastas med sin egen förvaltningskostnad, hvilket doek, oaktadt full mäktigea tillkännagifna afsigt att ät enke-fondea bereda er sjelfständig ställning, ieko är vordet af dem bifalitet. Det mä medgifvas, att detta kan anses såsom en obetydlighet, men deremot torde det jemväl böra besinnas att innan, på sätt fullmäktige äskat, ett bidrag af 50,000 rdr bko ärligen för all framtid anvisas från tjenstemannafonden till enkefonden, det jemväl lärer vara nödigt förvissa sig derom, att en dylik definitiv reglering ieke i nägon män möter hinder ä rikets ständers sida i afseende å fortfarandet af de statsbidrag som för närvarande äro till civila pensionsinrättningen anslagne, och hvilka för det angifne ändamälet af emöetsoch tjenstemäns pensionering uppgå till det ieke ringa beloppet af omkring 35,000 rdr bko ärligen. Direktionen har således ej funnit anledning afstå från den tankan att en interimsreglering under nuvarande omständigheter är både den minst äfventyrliga och den med enkeoch pupillfondens framtida fördel mest öfverensstämmande. Direktionen bör nemligena icke anse osannolikt, att när tjenstemannafonden för. kofrat sig så, att den ätminstone i vissa pensionsklasser, kan erbjuda de t. ex. vid 60 är, för sjuklighet eller annan orsak afskedstagande embetsmän någorlunda tillräckliga pensioner, rikets ständer skola finnas benägna att, mot villkor af ankeoch pupill fondens skiljande från tjenstemarsafonden, icke blott bestämdt garantera den förras redan egande bidrag från sistnämnde fond, utan derutöfver, på K. M:ts propösition, anvisa något serskildt ärligt statsanslag till upprätthållande af pensioneringen derå, med förbehäll, att tjenstemannafonden icke vidare ansvarar för nämnde pensionering. Med dir:s åsigt är det fördenskull ieke förenligt att ati reglementet för civilstatens enkeoch pupillkassa det förändrade stadgande mä införas, som fullmäktige i I föreslagit, neml. att från innevarande ärs början ett bidrag af 50,000 rär bko årligen skall från civila pensionsisrättningens behällna inkomst utgå till upprätthällande at pensioneringen å enskilda enkeoch pupillfonden; hvarföre direktionen ansettsig böra fullmäktiges berörde hemställan afstyrka. Beträffande vidare fullmäktiges förslag att at de irliga afgifter, hvilka enligt nu gällande föreskrifter skola af delegare till pensionsinrättningen erläggas, endast !,-del i stället för Hälften skall tillfalla tjenstemannafonden och ?;-delar tillgodogöras enskilda enkeech pupillfondsn, sä, enär detta innefattar en väsentlig rubbning i grunderna för delegares bidrag till pensionsinrättningen samt tillika måste för tjenstemannafonden för all framtid föranleda en minskad inkomst, motsvarande, efter 4!), , ränta, ett kapital af mer än 114,000 rdr bko, utan att, med den regleringsplan fullmäktige antagit, för enkefonden ästadkomma nägot annat gaga än en suecessiv annullering af dess kapital, bar dir:n ansett sig jemväl sakna skäl att detta förslag understödja. Hvad deremot angir fullmäktiges bemställan om förhöjning af delegares årliga afgifter till enkeoch pupillfonden med 2 , af pensionsbeloppet i pensionsiorättningens ätta första klasser och 1 V, i den 9:de, önskar direktionen, som i sin berättelse till fullmäktige i .än vidsträcktare män tillstyrkt en sädan förhöjning, att densamma må vinna E. K. M:ts bifall. Val har direktionen sett det pästäende framställas, att ett beslut om tillökta afgifter för delegarme, om det än ieke låge utom fullmäktiges och K. M:ts befogenhet, likväl, ätminstong hvad ogifta delegare angär, vore både alltför betungande oeh orättvist; men direktionen har deråf icke funnit nägon anledning att frångå sin öfvertygelse i detta hänseende. Skyldigheten att erlägga pensionsafgifter grundar sig på 2:a f i gällande raglemente för oivilstatens pensionsinrättning och 23 i reglementet för civilstatens enksoch pupillkassa (hvilka stadganden också funnits ända ifrån inrättningens stiftelse) och cä 63 i förstnämnde reglemente medgifrer fullmäktige rätt att öfverlägga och fatta beslut i ämnen som angå hufvudgrunderna för pensionsinrättningen eller ändringar och tillägg i dess reglementen, dock att dessa beslut ej blifva gällande förr än K. M:t desamma gillat, har det synts direktionen vara otvifvelaktigt att fullmäktige äfven i afseeende på efgifterna hafva full rätt att besluta ändringar och K. M:t att stadtästa sådana. Icke beller har direktionen kunnat inse ait de iorättningens dslegar2, som ännu icke inträdt i äktenskap, hafva nägot slags rättighet att undandraga! sig de afgifter, hvilka älsggas-delegare i allmänhet, r att de hafva någon an!olsog att klaga öfrer en —-— JV Vt re tr dn fr bd RR FRE fa fö KF ngt Ox AR RR R OM