Aftonbladet – 2 juli 1853, sida 2

Det gifves af Constantia fyra olika slag: Pontac, Frontignac, hvit och röd Constantia, hvilka, ehuru härstammande från samma slags drufva, grunda sin åtskillnad i den tid dessa tillåtas att efter mognaden qvarsitta på stockarne. Priset för dessa är följande: 1) Pontac Constantia på Great Const. 182, på High Const. 14 för 19 gallons; 2) Frontignac Constantia på Great Const. 15 , på High Const. 10 för 19 gallons; 3) Hvit Constantia på Great Const. 12 , på High Const. 9 för 9 gallons; 4) Röd Constantia på Great Const. 12 , på High Const. 9 för 19 gallons. Man kan äfven erhålla kärl på 10 och 5 gallons (en gallon är ungefär 5 buteljer), hvarför riserna på High Constantia är för det förra , 6, 5, 5 , och för det sednare qvantum 5, 4, 3, 3 f. Huruvida det är vinernas förträffligare qvalitet, som på Great Constantia orsakar derag högre prig, eller om man äfven här skattar åt originalitetep, vet jag ej. I störeta delen af kolonien odlas en mängd viner, från de lättare fransyska till den starkaste Madera och Sherry. Men detta vin, gemenligen kändt under benämningen Capvin, skattas icke synnerligen högt af utmärkta kännare, och är ej heller högt i pris (man får en sort för 2 pence buteljen i daglig handel), hvilket, som man säger, nästan uteslutande kommer sig af det bristfälliga sätt, hvarpå hela denna vinproduktion skötes, så att hela felet ligger i beredningen af dessa annars till smaken utmärkt goda drufvor. Regeringen lärer också till någon grad vara delaktig i skulden till detta ofördelaktiga förhållande, till