Aftonbladet – 2 juli 1853, sida 2

mindre undran de midtfraraför uppresta bergmassorna, som, lagrade i horisontela skifvor ofvanpå hvarandra och bestående af en rödgrå hård sandsten, höja sig så väldiga och fruktansvärda. Ändtligen är man då uppe, och nu kastar man en spejande blick ut på horisonten i vester, der kusten af Afrika synes draga sig dimmig och klippfull, åt den närmare liggande hamnen med sina lugnt hvilande skepp och ilande båtar, åt staden der nere i djupet, som ser ut som en liten i rutor delad hvit fläck, omkransad af gröna odlingar, åt Goda Hoppsudden i söder, dit ögat skådar utefter en skarp och spetsig fjellkedja, till Atlantiska hafvet i vester och det indiska i öster om den smala bergiga halfön, till den stora sandslätten ofvanför False-Bay och till berglandet, som begränsar densamma, och förflyttår aningen in i djupet af det hemlighetsfulla, det omätliga Afrika. Synen är vidsträckt och i sanning storartad; tusende föremål, alla underbara, alla skiftande, framställa sig omkring och nedanför. Men synen är derföre ieke vacker, och ehuru jag på resan sett få mera vidtomfattande, har jag skådat många skönare och ljufvare. Taffelberget är ofvanpå icke alldeles plant; det sluttar sakta bakåt, och har här och der stora fördjupningar, hvarur vidunderligt formade klippgestalter dyka upp. Dess yta är betäckt af hopade, flata hällar, mellan hvilka, åtminstone nu, en sparsam växtlighet framstack, Märkvärdigt är att se hör uppe, 3500 fot öfver det nära liggande hafvet, tydliga