Aftonbladet – 30 juni 1853, sida 2

I fordna tider var Capstaden bland botanisterna bekant och berömd för en trädgård, som ägdes af en baron Ludvig, der man fann samlade Afrikas, Asiens och Indiens flesta rariteter och der vetenskapsmännen med liberalitet mottogos och hvarifrån de hemtade många goda skatter och glada minnen. Nu är baron Ludvig död, hans son sköter andra indrägtigare göromål — och trädgården är raserad och utplundrad. Trädgårdsodlingen synes annars här, liksom öfverallt hvarest engelsmännen vistas, vara en favoritsak. I den egentliga inre staden är naturligtvis icke rum för dylika anläggnisgsr. Gatorna hafva icke heller trottoarer; men utanför alla hus befiona sig ett slage upphöjda promenad-murar, om jag så må kalla dessa höga stenplaner, der om qvällarna familjen vanligtvis esmlas och inandas der svalkande qvällstuften, promenerer af och an på sitt lilla område, pratar och dricker 16 j all offentlig ensamhet. Men längre ut emot ändarne af staden finner man, i siället för dessa hempromenader, små odlingar af hvarjebanda buskar oeh blomsterväxter, hvilka i icke ringa mån gifva de små husen ett trefligt och täckt ntzeende. Ännu längre ut upptagas tomterna at stora trädgårdar, der ej allenast legumer och frukter odlas till afeättning i staden, uten äfven täcka blomstergrupper gifva åt inhögnaden landtlig skönhet och fridfullhet. Utanför rätt många hus finner man verandans spalierer öfvervuxna af vindrufvans vackra blad och läckra kliser, hvilket allt förlänar byggnaden ett särdeles nläckerts och sinbjudande utseende. Vid östra ändan af den förut nämnda strandesplanaden ligger Fort Williams, Capstadens skyddande fästning, omgifven af höga kanonspäckade vallar och djupa grafvar Bamt inneglutande åtskilliga förrådsoch boningshus.