Aftonbladet – 30 juni 1853, sida 2

nnan af desse, till och med mera än hrr osse och Bovallius hittills gjort, framdragit igtiga, förut okända historiska handlngar i juset? Och har ingen af dem äfven utesluande egnat sitt arbete åt arkivet? Men om å är, hvarföre tiger då hr riksarkivarien ockå dermed? Om vi icke bedraga os2, så hade let likväl just varit om en af de nu af riksrkivarien tillbakasatte, nemligen om hr Styffe, ch endast om honom, som t. ex. det sistämnda hade fullt sanningsenligt kunnat säsar. Ty att hrr Posse och Bovallius utesluande egnat sitt arbete åt riksarkivet, är icke ned sanningen öfverensstämmande, så vidi letta skall förstås om hela den tid, som förlutit sedan de, enligt hr N:s uppgift, vid veret inskrefvos till tjenstgöring. Den ene har iemligen under denna tid äfven i flere år vait i juridisk tjenstgöring dels i hofrätten, dels domsagor på landet, samt der under en länre tid till och med varit het och hållet afägenad från all tjenstgöring vid verket, den undre åter har i flera är vid sidan af denna jenstgöring bibehållit en befattning såsom do:ent vid Upsala universitet, hvilken äfvenleles tidtals aflägsnat honom från arkivet, Hvad ärskildt br Arfvidsson angår, hos hvilken, sedan han i 30 år tjenstgjort vid verket. och lerunder i 7 år på förordnande bestridt akuarietjensten, hr N. nu icke funnit någon annan förtjenst att vitsorda än hans mångriga anställning, så må med skäl frågas, nuru det varit möjligt, att han kunnat i sju ir ensam och utan anmärkning bestrida akuarietjensten, som nu blifvit delad mellan .venne, samt fortfarande bibehållas vid detta förordnande, om han icke ådagalagt en skicklighet till tjensten, som äfven vid befattningens tillsättande bort komma i åtanka? — Hr Arfvidsson har, såsom läsaren torde påminna sig, sedan riksarkivariens förslag vunnit regeringens sanktion, genast vidtagit den enda utväg, zom under sådana omständigheter för en man med hederskänsla återstod, nemligen att hog konungen begära såväl befrielse från emottagandet af den amanuensbefattning, hvartill han blifvit utnämnd, som fullständigt afsked från verket, hvilket han ock redan, ehuru i skrufvade ordalag erhållit. ?) , Af det föregående synes redan, huru statzrådet Reuterdahl utan anmärkning lätit hr Nordström egenmyndigt inför sjelfva regeringen asurpera ett chefskap, som icke lagligen tillkommer honom, och huru hr statsrådet äfven låtit sig behaga, att hr N., på enskild väg stuckit honom i händerna en till konungen ställd handling rörande det embstsverk, vid bvilket hr N. är anställd, utan något annat begripligt ändamål med förhemligandet, än att undandraga den gjorda framställningen de tjenstemäns kännedom, som den angick, och möjligen äfven den för br N. så besvärliga pressens. När de ifrågavarande tjenstemännen likväl af åtskilliga tecken trodde sig kunna sluta, att en framställning rörande tjenstebefatiningarnes besättande var af hr N. i hemlighet gjord, men utan att deras meritförteckmagar blifvit, vare sig af hr N., eller af statsrådet, infordrade, dristade åtminstone tvenne af dem, hrr Arfvidsson och Styffe, att sjelfve till hr statsrådet Reuterdahl, såsom varantle riksakivets och deras laglige chef, inlemnoa sina meritförteckningar, för att dezse åtrainstone äfven vid sidan af hr N:s framställning måtte blifva tagna i betraktande. Dessa meritförteckningar hafva af hv Reuterdahl blifvit undertryckta och ieke ens föredragna för Konunen. 7 Anmärkningar häröfver må hvar och en ti!lg vidare anställa. Vi förmoda, att sådana icke heller komma att sannas i rikets ständers konstitutionsutskott vid nästa riksdag. ) För en doli8sare torde till undvikande af förvexling med zndra af samma eller likljudandes namn, den upplysning icke vara öfverflödig, att denne N. Arfvidsson är densamme, som under Dagligt Allehandas briljantare tid var medarbetare i nämnde tidniag, sedermera säsem öfversättare af Ossians Sänger och författsra af värdefulla reseskildringar intagit att aktadt rum i vär litteratur, samt för nägra är sedan under frib. Hamiltons styrelse af kongl. teatern äfven någon tid var anställd sisam inter.dent för scenen, från bvilzen bafattning han äfven skildes på ett sätt, som på sintid också gjorde detta entledigande till en eausa celcbre. Kl. tre qvart på ett i dog på middagen antände på strömmen ryska ängkotvetten Gortsiatschin, medförande ombord D. K. H. Prinsen och Pringessan Fredrik af Nederländerna samt deras yvgsta dotter Prinsessan Marie, D. K. H. Kronprinsen och Kronprinsessan begåfvo sig i en kuoglig slup till fartyget för att mottaga sina höga anförvandter, hvarpå samtliga kongl. personerna begåfvo gig i lakd och mottogos vid bryggan af underståthållaren Stråle, kommendanten i Stockbolms stad öfverste Daevel, hofstallmästaren Braunerhbjelm , hofmarskalken Sandels och polismästaren De Mar6. De furstliga personerna passerade derefter genom Logården, hvarest de mottogos af D. M. Konungen, Drottningen och Enkedrottningen, savat H. K. H. Prinsessan Eugånie, samt sedan genom kungliga rummen till H. K. H. Kronprinsessans väning i norra slottsflygeln. Kl. , på3 afreste D. K. H. Prinsen och Prinsessan Fredrik, jemte D. K. H. Kronprinsen och Kronprinsessan på kronoångfartyget Kare till Drottningbolm, der D. M. Konungen och Drottningen sednare på eftermiddagen ämnade att inwäfta. Holländska rainistern Gevers hade farit de kungliga gästerna till mötes, ombord på korvetten. — I anledning af den farhåga som vi hört yttras, att det ryska äångfartyget, som i dag medfört H. K. H. Kronprinsessans höga föräldrar, nyligen skulle hafva lemnat Petersff a or ar a