Aftonbladet – 30 juni 1853, sida 2

räldiga ekarne och liksom gömmande sig tilla men stolt undan stadens buller och bråk. Der bakom är ett större hus, upptagande de espektive regeringsbyråerna. Man finner hör nästan alla seuktoriteters embetsrum på ett snda ställe, och denna omständighet är en väsentlig och med rätta beprisad fördel. Utåt ena gafveln ansluter sig köksträdgården intill huset, och man finner der bäde nästan alla Europas legumer och flertalet af tropikernas fruktslag, de lystna till mycken förröjelse. Midt emot ingången till guvernementshuset ir också ingången till den botaniska trädgörden, hvars existens ej är en styrelsens angelägenhet, utan grundad på frivilliga sammanskott af enskilda personer, intresserade för nortikulturer och den älskliga vetenskapens. Det synes mig likväl orätt att hedra denna plats med den anspråksfulla titela af botanisk trädgård. Jag fann der inga samlingar hvarken af Capkoloniens så värderade och sköna blomsterskatter, eller några representanter af Indiens elier grannländernas Flores, eller nigra orangerier der spädare, ömtåligare och värdefullare blommor vårdades och förvarades. Men en oändligt täck plats var det, ett litet Eden, om man såg på omgifningarne utomkring -planket. Dem är utlagd i rent engelsk styl, har särdeles praktfulla gräsplamer och buskoch trädgrupper, redigt slingrade gångar och följaktligen em stor mångfald af points-de-vue. Det lilla glashusct i trädgärdens midt byste de äfven hemma vanligaste varmhusväxterna, Begonie, Gloxinie och en prunkande färgmångfald af Chrysanthemum indieum; rabatterna voro likaledes prydda med täcka, men botaniskt föga märkvärdiga buskar och örter. Med ett ord: det hela bör för Capstaden vara en kär tillflyktsort undan hetan och dammet, men gör icke skäl för aMRet.