Aftonbladet – 30 juni 1853, sida 2

kolonialstäder, der bandelsmannens första uppgift är frisk omsättnings — her man för sed att icke låta varorna gömmas för länge i magatinerna, så att genom räatans förlust värdet af dem uppätes. Ett exempel härpå hade vi under vårt vistande här, som kanske förtjenar att omtalas. Söndagseftermiddagen dref ett fartyg, kommande från Australien, på grund i närheten af fyrtornet. Det var hufvudsakligen lastadt med ul, och denna skadades ganska mycket, ehuru skyndsamt bergningspersonal ditbeordrades. Påföljande dagen försäldes fartyget med sin last, som det stod, på torgauktionen, och nästföljande dagarne realiserade de nya egarne hela lasten på samma beqväma sätt, så att inom 2 eller 3 dagar hela den affären var uppgjord och ej vidare att tala om. Men der är en annan och ståtligare promenadplats helt nära härintill, nemligen den så kallade Guvernements-parken. Den utgöres egentligen af en ofantlig tomt, som sträcker sig ända ut till stadens gränsor upp emot Taffelbergets sluttning och består hufvudsakligast af en dråplig ek-all6, hvars resliga stammar och väldiga till ett tätt löfhvalf sammanvuxna kronor bilda en den angerämaste promenad man i ett så solbrännande land kan öneka sig. Också är det här man finner den äkta beau monde lustvandra, då den värdigas ått nyttja gina egna fortskaffningsmedel och ej vällustigt låter vagga sig i sina ståtliga ekipager. Det är här man ala stuader på dager glädes åt den glada synen af de barbenta engeiska småbarnen, som älven hör, likasom hemma, trissa sina snurror eller-slå sina rullande tunnband. På ena sidan i trädgårdenz midt är guvernörens boning, visserligen icke något ståtligt palats, men en oäsdligen angenäm och till ut scerdet biqväm boning, omskuggad af de