Aftonbladet – 30 juni 1853, sida 2

SS ARSA te p fö mo oo ere . Vi fortsätta och afslata här nedan meddelandet af hr riksarkivsrien Nordströms frarmställnivg om den nya regleringen af riksarkivet, jemte regeringens beslut i ämnet. Handlingar från 17:de seklet innehålla flerfaldiga bevis derpå, att man den tiden hyllade den äsigt, at ynglingar, som ville uti civil-tjenst ingä, särdeles i Kongl. Maj:ts kansli, borde, efter afslutade universitetsstudier, uti rikets arkiv ur sjelfva handlingarne göra sig förtrogna med tidens statsrättsliga frågor, former och historiska utveekling. Den tiden hade dock boktryckerikonsten ieke uppnätt samma användbarhet och höjd, som den sedermera erhällit. Stu dier i manuseripterna kunna derföre nu lättare blifva studier i tryckia handlingar. De nämnda studiernas vigt förblir emellertid alltid densamma ; det är endast meålet för deras idkande, som nu kan göras beqvämare, och dertill erfordras ökadt arbete i de! verk, der manuscripteroa förvaras. Inseende hela vigten af historiska handlingars offentliggörande genom tryck, hafva mänga eurcpeiska stater i nyare tider beviljat dertiil erforderiiga medel. Englands volumrika samling Public Records, Frankrikes icke mindre vidtomfattande Colleetion de Decumens inedie, de mänga Diplomataria och Urkunden Bicher, som i Tyskland blitvit utgitna, äro bevis närpä. I Sverige har utgifvandet at Diplomatarium Suecanum tillskyndat häfdeforskningen det största gagn, och icke mindre är det gagn, som i samma afseende kan dragas af den samlivg, som, under titel Handlingar rörande Skandinaviens Historia, under en följd af är blifvit utgifven på bekostnad af ett enskildt sällskap, men hemtat den allrastörsta delen af sitt innehåll frän de i riksarkivet befintliga handlingar och genom de derstädes anställde tjezstemäns biträde. Till de erforderliga medlen för utvidgad möjlighet, att bereda bandlingarnes användbarhet för dessa ocb dylika ändamål, hör, hvad riksarkivet angår, bland annat, en derpå beräknad särskild arbetsordning och Jarbetspersoral, eller bildandet af en historisk arbets afdelning inom detta verk. Med förbigående af alt annat, som härvid kunde vara att anmärka, vilja vi eadast fästa uppmärksamheten på den synmerliga vigt, sor här lägges på en asärskild arbetsordning med afseende på historiska handlingars beredande för offentliggörande. Läsaren må sjelf döma. huruvida ens någon skymt till en sådan ordnivg eller en sådan arbetsplan finnes i det följande. Förslag härom har redan delvis varit till nädig oröfning i underdänighet framstäldt och vunnit Eders Kongl. Maj:ts höga godkännande, då Eders Kongl. Maj:t uti sin nädiga proposition till rikets ständer vid riksdagen 1844—1845 om ökadt anslag för riks larkivet, bland annat, behagade bestämma, att tjen stemännen vid arkivet skulle fördelas på två afdel ningar, en för den dagliga tjenstgöringen oeh en för den historiska forskningen. Sedan det äskade anslaget vid nämnda riksdag med 2500 riksdaler blifvit beviljadt dels till aflöning för tvänne nya ordinarie tjenstemän samt en vaktmästare, dels till arfvoden för biträdande personer, och Eders Kongl. Maj:t, enligt en från departementsehefen denl: 20 Januari 1847 till riksarkivet afliten skrifvelse, i oäder behagat bestämma de nya amanuenslönerna, bar en historisk arbetsafdelning inom riksarkivet reIdan under ätskilliga är varit i verksamhet, och är det, för en närmare reglering af hithörande arbeten Joch arbetsordning, som det vore af vigt, att ej minIdre för densamma, än för den administrativa afdel ingen, som har sig uppdraget att ordna oeh till allmänhetens betjenande tillhandahälla de till arkivet inkommande så väl regeringssom andra allmänna handlingar, särskild aktuarie mätte kunna anställas. Efter hr Nordström sjelf här omtalar, hucmusom ena historisk arbetsafdelning inom riksarkivet redan under åtskilliga år skall hafva varit i verksamhet, vilja vi i korthet erinra huru det förhöll sig med hr N:s förra fra ställnieg i detta ämne. I förbigående må anmärkas, att när konungen i en proposition till lständerna oraförmäler ett förandervarande behof eller till och med sin nådiga afsigt, sål innebär detta ännu icke något bestämmande. Till ett sådant, hvarpå verkställighet bör följa, fordras en expedition af annan art än den till ständerna. Och med denna expedition tillgick det i förevarande fall på följande sätt. Sedan de nya amanuenslönerna blifvit beviljade, ingick hr N. verkligen med förslag om platsernas tillsättande med uttryckligt afseende derpå, att den ene amanuensen skulle -nställas för den historiska forskningen. K. M:t biföll förslaget och expedition derom uppttes i öfverensstämmelse med hr N:s egen Iramställning samt erböll äfven konungens underekrift. Men sedan detta var gjordt och hr; IN. väl vunnit sitt rål i afseende på utnämaingarne, utverkades hoz dävarande föredraganoden, att den redan af konungen underskrifna expeditionen lades å gido och en anvan utfärdades, gom blott meddelsde utnämaingarne, utan att fastställa någoa ny arbetsordning. Talet om den historiska forskningen tjenade sålunda endast att, på grund af stt åberopadt examensbetyg i historien, tillvinna en af hr N. framför andre gynnad l dåvarande extraordinarie företräde vid utnämlaiagen, utan att verkets organisation derföre indergick någon väsentlig förändring. Hr Nordström fortfar : Den nu inträffade samtidiga ledigheten i aktuarieoeh förste amanuensbefattnipgarne erbjuder möjligbet, att utan särskildt anslag utföra denma plan, och vägar jag på grund häraf i uxderdänmighet föreslå: att i ställst för de nuvarande aktuarieoch förste amanuexs-beställningarne tvänne med lika ator lön försedda ektoarie-tjenster inom rikssrkivet måtte blifva iorättade, af hvilkas inonehafvare den ene såsom när naste handbafvare af detaljarbetet skulle förestå den administrativa och den andro den histeriska afdelningen, dock med skyldighet för hvardera derjomte att, efter omständigheter och behof, utan ätskillmad ut-Iföra äfven på den andra afdelningen de arbeten, vervets ehef funnes rödigt honom uppdraga; Hvilken förträfflig vordning. åsyftar ej detta förslag, der den enda nya tillstymmelsen till en arbetsdelaing ercellan de två föreslagna aktuarierza genast åter upphöfves genom derag uttryckliga åläggande att sutan åtskilnads äfven på den andra afdelningen utföra de arbeten, verkets chef funne nödigt åt dem uppIraga ! Märk: verkets cheftal. Såsom man sett af det föregående, menar hr N. dermed inger J-nnan än sig sjelf. Mea nu råkar det vara Ichefen för ecklesiastikdepartementet, som är verkets chef. Hvilket trassel! Försleget lyder vidare: att löre-beloppet för hvardera aktuariom mätte bestämross till Lälften af nuvarande aktuarie: och förste amanuens-lönerna sammapdvlagde, och, då den först: nämnda nu uppgår, med inberäknadt spanmålsanslag, md He OL Jan sadreaeva fill arm krinme RAR ee wA. Mm O MN tt nn O SA mA LA s mn OP AR RM röv — rå . Len hd .