Aftonbladet – 27 juni 1853, sida 3

sticka ur. midten af hussamlingar, vägarne slingra sig som ljusa ränder mellan de ljuse sockerfälten, och floden följer bergens fot och gjuter sig öfver slätten för att dit bära friskhet och lif. Och på andra sidan, rätt unde: mig i det förfärande djupet, ligger Port Louis med sina enskilda och offentliga hus, sina ga. tor och torg, sina kaserner och Justparker. sin fästning och sin skeppsuppfyllda hamn Och helt nära invid mig, så nära att jag tyc: ker mig kunna klifva derpå, reser sig blanc andra toppar den der namnkunniga köglar Petter Botte, som synes mig som en hotande titan, hvilken, i det ögonblick han var färdig att mot himmelen slunga sitt på bjessan upp: burna stenblock, af vredgade gudar förvand lats till sten — efterverlden till varning fö! trots mot himmelska makter! Det hela är er blandning af djerf storhet och älskelig täcks het, sådan man troligen på få ställen af jor den får skåda dens Tredje dagen tog mig m:r Bojer uttill der 7 engelska mil från staden belägna botaniske wradgården. Vi åkte ut åt norr. Första de len af vägen gick genom en temligen naker slätt, der inga glänsande villor förskönade omgifningarne, men der en massa. små gårda iågo strödda, från hvilka enorma förråder a frukt och grönsaker inströmma till Port Loui att der förtäras. Men snart kommo vi in Pampelmous-distriktet, ett bördigt, yppigt ocl herrligt land, :der vägarne, som äro på de förtröffligaste sätt macadamiserade, omgåfvo af Agavehäckar och alleer af Ficus, Barring tonia, Cassia och andra lika ståtliga träd. Hä Jågo på ömse sidor om vägen tätt intill hvar ghdra strödda de täckaste villör och bonings hus, visserligen de flesta små och till de yttre oansenliga, men genom sina välvårdad trädgårdsanlöggningar vittnande om en hem frid, som vill göra trefligt och vackert rundt omkring sig. Men derjemte — jag beklaga att jag måste nedskrifva det — voro de sm