Aftonbladet – 27 juni 1853, sida 3

Jjag att denna byggnad förfelat en god del af sitt än-; damäl. De oprydda och nakna fönstren ge, bredvid de öfriga, ett slags uthuslikt utseende ät denna delafi I byggnaden; deras ringa mörelse med de öfriga, framställer den publika inrättningen i en dager, säsom vore den blott ett ajpendiz-till boställsrummen. II detta ljus bör icke en skola framställa sig för äskäIdaren.. Hon bör framstå säsom nägonting för sig laktningsbjudande, äfven i det yttre; och föreningen -I med lärarnes hushåll under samma tak och på samma Igärd är icke nyttig. Jag har aldrig sett, att man Joägonstädes förlagt pastorsbostället under etttak med ; kyrkan, och med rätta; ty man vill icke, att det he-i liga, som bör finnas hos ett tempel, skall för-! ) minskas genom slamret och oset ifrän prestens kök. Enahanda borde förhällandet vara med en skola. Är! icke äfven skolan ett dagligt bönehus? Bör icke äf-! I ven skolan anses säsom ett rum, hvilket icke får oskä;Iras? — Oberäknadt, att skolan och hushållet föreskrifva Isä olika reglor i fräga om bäde inredningen och beI gagnandet af hus och gärd, att båda parterna otvifIvelaktigt befinna sig bäst af att vara ätskilda. I I fräga om tjenlig plats och nödigt utrymme för I skolorna, möter man visserligen stora hinder i en tränst bebygd stad; men ätminstone i vår hufvudstad behöfver man icke vara alldeles rädvill. Och hvad I mer? Om det behöfves för skolans räkning, så rif ner ett qvarter; och om det behöfves, sä rif ner tvä. I Uppför sedan ett skolhus, som utvändigt imponerar loch invändigt är sundt och i alla afseenden ända mälsenligt inrättadt; lät det omgifvas af rymliga gärdar och, om möjligt, af planteringar; förena dermed ltäckta lekplatser för de kalla och regniga dagarnes behof (de nuvarande gymnastiklägenheterna duga i allmänbet ej dertill) — med ett ord, sök vid skolans konstruktion att undvika alla de olägenheter, som i det I föregaende blifvit antydda. Emot allt detta, eburu önskligt det eljest kunde vara, ställer sig nu husbällsamheten i harnesk, och kallar den plsn, som här blifvit framställd, för ett schema af utopiska slöserier. Men jag skall ä min sida kalla den för en ärkeslösare, som räder till njugghet i skolans angelägenheter; och mä man se till att icke härvidlag, säsom ordsprsket säger, snälheten be: drar visheten. Det synes ätminstone för mig vara sjelfklart, att hvarje obehörig sparsamhet på detta fält skall i sinom tid straffas med mängdubblade ut gifter. Fostrar man slägtet till en sjukling, så kan man vara viss att få betala ett drygt läkarearfyode. Fattighuset, sjukhuset, fängelset — så heta läkarne, och de läta icke afspisa sig med litet. Men hvarje anordning i uppfostran, som, i stället att befordra helsa, ordningssinne, arbetskraft och arbetslust, motverkar dessa nödvändiga vilkor för menniskans trefnad, duglighet och dygd, är en handpenning gifven ät dessa läkare. Så är jag ätminstone viss att en framtid skall bedöma saken. Men det behöfves icke att vädja till framtiden. Forntiden förstod redan detta bättre än visynas göra. Lätom oss vr denna synpunkt kasta em fly tig blick på skolans materiela vilkor under clika tidehvarf och bland olika folk. —I de lyckliga länder, der dubbelfönster och spjäll äro okända saker, der man, säsom i Ivd-en, kan hälla skola under Guds öppna himmel, der bör ätminstone icke saknas frisk lufti skolsalen. I Huru de närvarande skolorna äro besksffade i China, I derom bar jag ej, oaktadt anstälda forskningar, lyckats erhålla nägon tillfredsställande kännedors; men så mycI ket vet jag, att kinesernas religionsstiftare, Confucius, lgifvit de mest detaljerade föreskrifter rörande iakttasände af ordning och snygghet i skolan och t. ex. i belsovärdsomtanka gätt så längt som att föreskrifva I på hvad afständ frän ögat boken skall hällas o. 8. V. I Ibland öfriga orientaliska folkslag hade judarne ett ganska utveckladt skolsystem; och kort före JerusaTlems förstöriog lära t. ex. i denna stad funnits melIlan 4 och 500 skolor, föreaade med synagogorna. Af I detta s-ora antel, samt af den töreskriften, att en läIrare icke skulle få undervisa mer än 25 barn tillsammans ), torde man fä sluta till att nägon sädan I skolornas öfverbefolkning, som nu är så vanlig, icke der ägde rum. I det gamla Rom och Grekland, der den sä ofte upprepade satsen: en frisk själ i en frisk kropp, var nägot mer än en blott fras, fanns ing. nting motsvarande vär tids folkundervisning; dock läser man att i Rom kunskap, säsom en annan torgvara, utbjöds till salu i örpsa salubodar eller i gathörnen). De förmögnare klassernas barn undervisades i barndomen af enskilte lär:re; under det de äldre gossarne och ynglipgarne samlades kring filosoferna, deniia älders lä rare, uti templen, baden, gymnasierna — hvilka sistvämnda, eburu med samms ändamäl som vära gymnastiksalar, voro af en väsentligen olika beskaffenhet med dessa — ssmt under portikerna och lunderna, hvaraf de omgäfvos. Det var här, underinflytelsen af allt hvad grekisk konst hade ypperst och hvad naturen både på en gäng friskt och skönt, som greken trodde att skolan borde vara belägen. Stundom uppläto äfven förmögne medborgare sina väningar för undervisningens ändamål. Sä läser man t. ex. hos Plato, huruledes, när I filosofen Prota: oras kom till Atben, för att ge föreläsningar, han blef inbjuden till stadens rikaste borgare, Kallias; och i dennes praktfulla boning, tillssmmans med Sokrates och flera den tidens lärde, omgifne af Ist:tens förnämsta ynglingar, säsom Perikles söner, JAlcibiades m. fl., meddelade undervisning på det sätt som dä var öfligt. i Under romerska kejsardömet, efter Vespasianus, luppkom egentligen först ett organiseradt skolsystem på statens bekostnad. Eburu man endast efter nägra få spridda drag kan bedöma skolornas inrättning, synes man likväl vara berättigad att i många stycken Igifva dem företräde framför vära, Sä läser man t. ex. att bland andra i skolan, jemte de egentliga undervisarne, närvarande inspektörer, fanns en, som särskildt ägde att tillse allt som rörde disciplinen och den fysiska uppfostran. Sä läser man om skolan i J Augustodunum (Autun) i Gallien, att den var prydd, ej blott med kartor öfver det romerska riket (mälade på väggarna), utan ock med bataljstycken o. d. som kunde tjena att lifva och ägga patriotismen o. s. v. Om vi, med denna bild för ögonen, kasta en blick tillbaka på våra skolor, hvar finna vi templen, lunderna, portikerna? Hvad är det i dem, som talar till skönhetssinnet? Hvilka äro de fosterländska bil. derna, som kunna ägga ungdomssinnet till stora ger lningar? — Mä jag förskonas frän att ännu en gäng framhälla den tafia, som jag redan förut visat, och som framställer en sä skärande motsats till allt detta. Dock — vi veta en annan utväg. Vi läsa. Vi Jläsa t. ex. buru de greker och romare andades frisk luft; och om vi kunna göra det på latin eller grekiska, så sägas vi hafva en klassisk uppfostran, och äro I deraf stoltare, än om vi vore greker och romare. Få vi derhos genomgå en kurs i realia, sä att vi t. ex. I veta att luften bestär af 79 delar qväfgas och 21 delar syrgas, då lyfta vi hufvudet ännu högre; och med sä mycken bildning, hvad i all verlden göres: väl oss I behof af att verkligen njuta nägon frisk luft? — Vi lefva i kursernas tidehvarf. Allt gär ut på att inhemta kurser, ju flera desto bättre.. Vi gä igenom kurserna och I kurserna gå igenom oss; och sedan lika mycket, om vi sakna bäde styre och kompass för en rätt kurs genom lifvet. Sjelfva gymnastiken, som blifvit införd i skolorna och som skulle afse att befordra en tillbörlig harmoni mellan själ och kropp, kan knappt anses Jannat än säsom en kurs af gymnastiska konster; eller ! lkan man väl särdeles loforda en helsovärdsomtanka! li uppfostran, som inskränker sig till att läta ungdoI men tillbringa fyra timmar i veckan uti en gymnaIstiksal, — hvilken fill på köpet mängen gäng icke är annat än ett dammigt, otrefligt, ohelsosamt kyfte? ) Se Cramers Geschichte der Erziebung. .) Trivia. Deraf trivialskola. om lyxbodarne och de rymliga krogarne nästan Tila AA ee a nr