Aftonbladet – 25 juni 1853, sida 3

den från bergryggen sluttande fälten med sina rika fruktbara plantager och gina nätta, trefna landtgårdar, kyrkor, små köpingar och kojor. Men först när vi dubblerat den från norra slättlandet längt utskjutande platta udden och befunno 03s på öns vestsida midt emot Port Louis, tedde sig den lilla ön i all sin pittoreska täckhet och skönhet, och jag måste erkänna, att allt det vackra och prisande jag läst om Isle de France ingalunda syntes mig öfverdrifvet. Midt emot oss framlyste invid hafstranden den vänliga staden med sina hvita hus och lummiga trädgårdar i öppningen af en dal, som bildades af den omedelbart öfver staden upptornade bergsryggen, hvilken här utsänder mot hafvet 2:ze slutligen låga armar, med hvilka den omfattar Port Louis. Högt upp ofvanpå denna bergrygg skjuta mångfaldiga spetsar, högst och djerfvast bland dem La Pouce (2496 fot) och den af så många skildringar allmänt bekanta underbara Petter Botte eiler Pieter Booth (2520 f.) ofvan hvars kägellika spets ett enda enormt klippblock likt en krona (sådan som hos kungen i kögelspelet) hvilar. I norr breder sig det bördiga, at odlingar helt och hållet bestående, af boningar fullsådda Pompelmous-distriktet; i söder slutar ön ytterligare med några branta och höga samt nakna bergmassor, men mellan dem och bergen öfver Port Louis är ett slättland, som frän stranden mot öns midt betydligt höjer sig och framställer samma fruktbära, glada äsyn, som landet i norr. Så är hela taflan en enda skiftande, men harmonisk sammansättning af skyhöga berg med djerft formade spetsar, mellan dem jiggande djupa grönklädda lummiga dalar, och fruktbara, om rikedom, frid och välsignelse talande åkerfä!t, der menniskorna rest sina boningar och njuta frukten af sitt arbete. Port Louis hamn är väl ej synnerligen stor och rymlig, men af naturen väl skyddad för de flesta af hafvets vindkast, utom de här vissa månader allt förhärjande orkanerma. Tvenne barkar utanföre inloppet lemma emellan gig