Aftonbladet – 25 juni 1853, sida 2

i korta uppehåll och mina få iakttagelser lem-i nat tillfälle. Det är, i största allmänhet taladt, egentligen tvenne hufvudstammar, som i närvarande tid intaga Oceaniens skiljda öar: den ena, analogt med kaukasiska stammen i Europa och liksom den (särdeles i Vest-Asiens länder) bruten i mångfaldiga formoch firgskiftningar, utmärkes af sin olivebruma färg, sitt mjuka raka hår, reguliera, oftast .sköna kroppsformer, och mer eller mindre ordnade samhällsförhållanden. Den ahdra, analog med Afrikas infödingar, skiljer sig genom svartare kroppsfärg, krusigt hör, obehagliga anletsdrag, smala extremiteter och genom sin fördelning i stammar, hvilka nästan aldrig förenas till ordnade samhällen eller erkänna något öfverhufvud. Det är af flerfaldiga skäl mycket sannolikt, och skäl skola längre fram lemnas derför, att man bör anse den sednare stammen såsom Oceaniens urinfödingar, som, enligt all naturens gång, vikit för den ljusare, liksom dessa dagligen i sin ordning försvinna för de hvita nykomlingarne från vestern, som skynda dit, att med sin intelligens och sin konstflit besegra det yttre och inre mörkret. Den förra af dessa tvenne stammar söndrar sig uppenbarligen i tvenne skiljda hufvudgrenär. Den ena, som intagit öarna närmast Amerika, från Sandwichsöarne till Nya Zeeland i norr och söder, och från Påskön till Vänskapsöarne i öster och vester, öfverensstämmer i ett gemensamt språk och i helighållandet af detta tabu, som inbegriper summan af deras religiösa sammanhällighet. En sådan ega de ock i lekamligt hänseende i det ge bruket af deras grymt berusande ryck ava. Deras öfverensstämmelse är vidare uttryckt derigenom, att de icke känna till bruket pil och båge, att de i allmänhet visa framstående anlag till komstfärdighet, att dynastier redan före europeernas ankomst bland dem voro grundade, och att de hafva ganska invecklade religionsceremonier, för dem alla bindande... Den andra grenen af samma stam intager de vestra öarne i Stilla hafvet till och