Aftonbladet – 22 juni 1853, sida 3

sagt ingen försökt bestrida religionsfriheten såsom e! kristlig sanning. Talaren ville emellertid deraf e göra sig alltför sangvinieka förhoppningar; han känd alltför väl de fördomar, som göra sig gällande i vär land; han visste huru t. ex. baptister och metodistei af mängden anses lika med turkar och hedningar; han visste, huru den kyrka, i hvilken mötet bölls, derföre att en metodist en gäng höll predikningai der, ännu i mängdens ögon gaf en sekterisk anstrykning åt hvar och en som besökte den, om det ock var för att ähöra de mest luthersst renläriga betraktelser, och han tviflade allsicke att ett dylikt lokalminne skulle vara tillräckligt för att läts mängen tänka och yttra, att hela detta möte vore blott läseri, ehuru här vore församlade personer a: de mest olika religiösa åsigter och riktningar. Inom vår lutherska statskyrka har qvarstannat mycket a! den katolska ofördragsamheten. Talaren visade nöd vändigheten af att icke i första r. mmet inverka på statsmakterna, utan på allmänna opinionen till för. domarnes utrotande, och anförde såsom exempel hurv det gått i flera sydamerikanska stater. I en af dessa var redan för 20 är sedan den lagstiftande församlingen så upplyst, att den ville införa religionsfrihet; men presterna uppretade mobben, så att församlingen ej vägade genomdrifva lagen, och en 70 ärig man, som inom församlingen vcäkt förslaget derom, blef sedermera at presterna mördad midt på atan. : D:r Bergman ansåg oss hittills alltför mycket ha gått i skola hos Tyskar och Fransmän, at hvilka ingendera ha förstånd pä verklig frihet och att vi hädanefter mera borde rikta våra blickar på England. Det är tyska sofisterier hvarmed man i värt land egentligen sökt försvara religiorstvänget. Ett godt tecken vore det stora intresse för och den sprid ning af engelsk litteratur, som nu börjat vakna i värt land. När de lärde, opraktiske, missnöjde tyskarne, som hvarken kunna fördraga träldomen eller friheten, komma till England, betraktas de der nästan som utsläppta därhusbjon, med hvilka man mäste umgäs med mycken varsamhet man ser på dem med ömkan och medlidande. Men det är just genom dissenters som den fria riktningen praktiskt gjort sig gällande inom hela det engelska samhällslifvet. Så skulle ock här utur konventiklarne kunna uppstå små frikyrker, som skulle kunna inverka i hög grad välgörande på statskyrkan. Talaren förordade ;n i dessa dagar utkommen skrift innehällande den fria skottska kyrkans grundsatsern. (Forts.) yettyteanssinkjant. KeA